flisthlm

Valborgsmässoafton har aldrig varit någon dag som jag lagt någon extra värdering vid, snarare tyckt att det varit lite besvärligt att man förväntas hitta på något speciellt trots att det inte är mer än en "fredag" för mig.

 

Förra året "firade" jag med att bland annat passera en äkta majbrasa så nu klarar jag att avstå detta under kommande nio år och ändå få min decenniumdos.

 

I år firades kvällen istället med besök hos farbror (faster) doktor för utlåtande om fotskadan, tacos i gott sällskap och avslutningsvis långfilm som höll oss på sträckbänken in i det sista. Efter två timmar som gisslan i Iran var vi två åskådare i soffan fullständigt utmattade med andnöd och kramp i benen. Men självklart blev allt bra på slutet. Med det sagt kan jag med självklarhet lämna filmtipset Argo. Väldigt bra film med en osannolik story som jag skulle ha fördömt som löjligt påhitt om det inte vore för att historien faktiskt är sann.

 

Hemma igen efter en sagolik vecka på underbara Playitas på Fuerteventura. Allt (utom två saker) har varit helt fenomenala;

- vädret

- utbudet av aktiviteter

- löpsträckorna

- träningspassen

- middagsbuffén

- frukostbuffén

- omväxlingen av träning och slappa timmar vid poolen

- de övriga gästerna

 

och så till de två mindre bra sakerna

- den ojämna kvaliteten på instruktörerna

- vänstra hälsenan som gjort allt annat än visar sig från sin bästa sida

 

Tack för den här gången Playitas, vi ses igen nästa vår!

 

Efter en helt underbar lördag i solsken, med löprunda, långpromenad och vinlunch i trevligt sällskap väntar en minst lika trevlig middag tillsammans med kära norrlandsvänner som är på besök i staden. Äntligen ska Gute grill testas och jag har relativt höga förväntingar efter idel vitsord.

 

Enda smolken över kvällen är att jag måste se till att vara hemma vis midnatt eftersom klockan ringer 05.00 imorgon bitti. Då väntar Arlanda och vidare färd mot träningsveckan på Fureteventura.

 

Det är bara till att gratulera till en väl genomförd SM-final, med 4-0 i matcher. Det som borde blivit 7 derbymatcher blev bara 4 och dessutom lite av en utskåpning av Skellefteå. Men vad gör väl det. Känner med glädjen och euforin som mina inbitna Skellefteåvänner känner.

 

Det är dagar som idag som man längtar extra mycket till sin varma solsemester. Dagar när det inte räcker med att det regnar och blåser från morgon till kväll, utan också är grått som i Polen under kriget. 

 

Kämpar två dagar till, sedan lyfter jag.

 

Jag är en mästerpackare av högsta rang!

 

Jag är näst intill exemplarisk när det gäller att packa

- det som verkligen är nödvändigt

- lagom mycket skor och kläder

- i god tid så att allting är med

- funktionella saker som har fela användningsområden

 

Det är sällan jag kommer hem med grejer i väskan som jag aldrig använde under resan, eller har saknat något på resan som jag aldrig packade med.

 

Det kan tyckas överambitiöst att redan ha packningen klar för en resa som inte avgår förrän om fyra dagar, men tänk vad skönt det är att inte behöva göra viktiga saker i sista stund! Dessutom har man då några dagar på sig att plocka ur saker som man kommer på att man inte behöver, byta ut saker som man kommer på är bättre och lägga till saker som man kommer på att man behöver.

 

Nu kan jag ta det lugnt resten av dagarna till avresa och istället fokusera på roligare saker, som att umgås med mina tillresta vänner från norr!

 

Under de senaste 5-6 veckorna har jag av och till haft problem med en häl. Det som först gjorde sig påmint som något som liknande en hälsporre har de senaste 2 veckorna bytt skepnad till vad som troligen är en inflammerad hälsena. Illa!

 

Hälen behandlas sedan några dagar tillbaka med antiinflammatorisk och smärtstillande gel fyra gånger om dagen och ibland känns det ganska bra, men däremellan är det som att trampa på spikar och jag tvingas halta som handikappad.

 

Om fem dagar åker jag till Fuerteventura för en veckas träning och solsemester. Då vore det högst olyckligt om jag hämmas av en skada som gör sig särskilt påmind under och efter ett löppass, det är ju främst för löpningen jag åker!

Nu håller jag tummarna för att gelbehandlingen hinner göra lite mer verkan kommande dagar och att smärtan och skadan inte blir värre. Då borde jag kunna träna på ungefär som planerat, i värsta fall får jag inträda i en viloperiod när jag kommer hem igen.

 

Så var det dags för årsstämma i bostadsrättsföreningen. Vanligtvis är det en ganska bra uppstyrd tillställning som brukar vara relativt snabbt avklarad, utan några problem med formaliteterna. Vi har dessutom en väldigt duktig och enegagerad styrelseordförande och till stämman väljs varje år en före detta minister och luttrad mötesrepresentant till stämmans ordförande, så även i år.

 

Och i år var det välbehövligt med en nogrann och korrekt ordförande som med klubban i sin hand kunde styra upp den hönsgård som blev när några boendes motion skulle ventileras. Oj! Oj! Oj! Även om det var en relativt bra diskussion, med många bra argument för och emot förslaget, så blev det lite kaosartat ett tag och som alltid i sådanna sammanhang finns det några som får chans att lägga lite smutskastning på andra och framförallt inte kan unna någon annan en förbättring, även om den inte innebär någon som helst försämring för sig själv.

 

Men, over all är jag glad över att ha en bra förening som faktiskt sköts på ett väldigt bra sätt.

 

Hipp hipp hurra på födelsedagen till mig själv!

 

Jag älskar verkligen att fylla år. Lika mycket som ett litet barn.

 

Hur glad blir man inte när mer än 100 personer gratulerar med telefonsamtal, mail, sms, möten och kommentarer på nätet? Jag blir helt överväldigad över att jag ens har flera 100 vänner, kompisar och bekanta!

 

En underbar dag som började med firande i baren redan vid midnatt, har fortsatt med frukostsällskap, vinlunch på stan, promenader i vårsolen och bakning till kollegorna. Nu återstår bara att sätta sig till rätta i soffan och njuta av det sista av dagen, tillsammans med födelsedagspralinerna och ett glas vin.

 

Tusen tack till alla som hört av sig och tänkt på mig idag!

 

Sagolik tonfisk på Hotellet igår. Återstår att se hur nya Taverna Brillo toppar den måltiden ikväll.

 

 

Det är det här jag vil ha i födelsedagspresent på söndag!

 

Från en dag till en annan har jag börjat längta näst intill helt kontrollerat till årets vårsemester. Man kan se träningsresan till Playitas som en födelsedagspresent till mig själv och om en dryg vecka ägnar jag dagarna åt löpning i sommarvärme, lapande av sol vid hotellpoolen och hårda crossfitpass varvat med lugn avkoppling med god bok.

 

Det kommer bli sååå härligt!

 

Jag slukar böcker på vägen till och från jobbet, på kvällarna och när jag är ute och promenerar. Jag har alltid en bok eller ljudbok till hands. Däremot blir man dessvärre mer och mer kräsen för vad som är en bra bok ju fler böcker man läser.

 

För några år sedan tyckte jag att var och varannan bok jag läste var bra och fick i snitt 4 av 5 i betyg, och 5-poängare trillade ibland in flera gånger i månaden. idag är det endast ett par enstaka gånger under året som jag läser något som värderas till topppoängen. Jag ställer högre och högre krav på innehållet, språket och framförallt att säcken knyts ihop på ett genomtänkt sätt. Jag avskyr förutsägbara böcker, böcker utan handling, böcker med tramsig dialog och böcker som bara är skrivna för att det ska skrivas ett antal sidor utan att det finns en historia att berätta.

 

Det finns en handfull svenska deckarförfattare som håller måttet, och skriver bra berättelser. Det finns också en handfull kända människor som har en intressant och gripande historia att delge. Men det finns en allt för stor mängd dussinböcker vars innehåll är glömt samma sekund som sista sidan avslutas.

 

Den här veckan läser jag Lars Keplers senaste bok Sandmannen, parallellt med att jag lyssnar på den som ljudbok med fenomenal uppläsning av Jonas Malmsjö. Jag är vanligtvis lite skeptisk till Kepler, eftersom jag tycker att böckerna alltid börjar spännande och bra, men helt tappar det mot slutet. Men efter att ha avverkar 400 av 500 sidor i den senaste boken så är den fortfarande lovande. Den är spännande, oförutsägbar, har en bra skriven dialog och är framförallt genomtänkt. Nu håller jag tummarna för att det håller även de sista 100 sidorna, så den här boken kan få vara deras bästa alster.

 

 

Att springa marathon i början av sommaren gör att vintern, men framförallt våren, går helt i träningsplaneringens tecken och man tvingas offra allt annat för en tid. Även om jag varit långt ifrån disciplinerad inför mina marathonstarter, har ändå en av nackdelarna med hela cirkusen varit att våren blir som ett tungt ok på axlarna.

 

Men samtidigt som jag är överlycklig av att för tredje året i rad få njuta av vårens ankomst och bara spendera marathondagen från åskådarplats kan jag verkligen sakna känslan av att delta. Nervositeten och pirret innan loppet, adrenalinet i starten, tröttheten efter 3 mils löpning, smärtan sista kilometerna, men framförallt lyckoruset efter målgång (blandat med tårar av utmattning).

 

Idag slog det mig att en av mina bästa idrottsstunder är när det återstår 2-3 km av marathonloppet. Man är så trött att man vill lägga sig på trottoaren och gråta och aldrig mer resa sig upp igen. Man vill att en ambulans kör kroppen till ett sjukhus där man kan bli ompysslad. Men man ser också slutet av evighetstunneln och inser att det bara handlar om några minuters ytterligare smärtsam löpning innan man är i mål. Man SER och HÖR till och med målet på stadion, där bortsom Odenplan och Humlegården. Man bärs fram av otaliga hejjarop och applåder. Helt plötsligt, efter 4 mils plågsam löpning får man nya krafter som känns som en uppspeedad spurt (jag inser att det inte alls går så fort som en spurt, men det KÄNNS som tempot på ett 100-meterslopp).

Jag saknar verkligen den där lyckokänslan som infinner sig när man NÄSTAN är i mål i ett marathonlopp och vet att om bara några minuter har man gjort det, och behöver aldrig mer springa i hela sitt liv, om man inte vill!

 

Men varje gång jag lockas av att kanske, kanske, kanske ställa mig på startlinjen i mitt tredje Stockholm Marathon, påminns jag om uppoffringarna som måste göras halvåret innan loppet och framförallt min vän M's förmanande ord:

 

M, du har sååå rätt!

 

 

Kokta delikatessrödbetor

 

Rikligt med chevreost

 

Wasabiruccola

 

och det bästa av allt

 

råsockerkaramelliserad rödlök (min nya craving)

 

 

Det är sällan jag ser på TV men när det väl är något jag vill se kan man ge sig den på att det krockar två eller tre program samtidigt. Så den här söndagskvällen ligger jag i soffan med fjärrkontrollen i högsta hugg och zappar mellan Sveriges EM-kvalmatch mot Polen i handboll, Dalens sista chans att nå innebandyfinal i den avgörande semifinalen mot Storvreta och avsnittet av Mästarnas mästare då jag förväntar mig att Magdalena Forsberg och Torgny Mogren ska knipa varsin finalplats.

Och som om detta inte vore nog så larmar TV-n om att programinformationen har ändrats så en ny kanalsökning måste göras., Får bli i halvlek och periodpaus.

 

Igår hände det.

Björklöven vann sista matchen i kvalserien och spelar därmed i Allsvenskan nästa år. Hurra och grattis!

 

Egentligen är jag inget stort hockeyfan men ett par gånger per år kan jag tycka att det är kul att se en hockeymatch, men då är så klart förutsättningen att jag har ett lag att heja på. Tack vare att Björklöven kommer att spela i Allsvenskan nästa säsong, kommer det blir några av Lövens bortamatcher spelas i Stockholm med omnejd. Äntligen lite sportevenemang att spendera kvällar och helger på! Bonus att Lövenmatcherna dessutom brukar vara välbesökta av gamla bekanta från hemtrakten, så det blir som ett enda stort hemvändararrangemang.

 

Ikväll var jag och min gamla "danspartner" på plats live vid dansgolvet för att se bästa tävlingen Let's dance. Det var många par som var bra idag med men jag tycker att Anna Brolin briljerade i sin jive. Grym utstrålning och säkra steg. Bra jobbat!

 

Vanligtvis är jag inget fan av salt mat men när jag får ett sug efter nånting riktigt salt (förutom chips) så blir det halloumi till middag. Jag älskar den salta osten som gnisslar mellan tänderna!

 

Vintertid när den inte kan grillas går den lika bra att steka i kuber och ha i salladen, till en bulgurrätt eller som idag, i en karibisk soppa. Mums!

 

 

Tio minuter innan avresa meddelade kaptenen att en ruta på planet var trasig så en ny flygmaskin måste flygas upp från Malmö. Ny avgångstid om fyra timmar. Hurra?!

 

Säga vad man vill om tråkiga förseningar, men jag är väldigt tacksam över att vara relativt skonad från försenade flygningar och framförallt när det väl är min tur att drabbas är jag glad att drabbas dagar som denna;

- när jag har sällskap av god vän på samma flight

- när jag "bara" missar en dag på jobbet, inget "viktigare" event

- när man kan spendera förseningen med en långpromenad i solen och en lunch med trevligt sällskap

- när flygbolaget direkt lämnar klara besked om vad som hänt, hur de löser problemet och vad jag har att förhålla mig till. En ny avgångstid meddelades direkt och matkuponger tilldelades inom två minuter. Bättre skött kan det inte bli! Guldstjärna!

 

Självklart är det i alltid tråkigt och lite irriterande när resan inte blir som planerat. Men med tanke på hur mycket jag rest under de senaste tio åren så är jag oförskämt förskonad mot förseningar, borttappat bagage, inställda flighter och annat strul. Peppar peppar!