P3 Dokumentär
För tillfället är jag inne i ett stimm med gamla dokumentärer från P3. De är perfekta att lyssna på när man promenerar eller på väg till och från jobbet om man inte har en ljudbok.
Dokuentärerna behandlar väldigt intressanta händelser och är bra gjorda. Den enda haken är bara att jag blir lite för engagerad i många ämnen och kommer till jobbet, arg som ett bi, för att jag lyssnat på hur en frikyrklig pastor manipulerat sin barnflicka, på vägen till kontoret.
Senaste lyssningarna Hagamannen, Stureplansmorden och Knutby rekommenderas varmt, men varning för upprörda känslor.
Kiss
Här snackar vi coola farbröder!
Kiss konsert på Friends Arena igår kväll bjöd på gamla klassiska rocklåtar, en färgsprakande pyroteknikshow, konfetti och fyra gamla gubbar som verkligen vet hur man showar på scenen. Jag är inget stort Kissfan, långt därifrån, men jag är nöjd över att ha varit på deras turnépreminär för Monstertouren, för det var två timmars härlig underhållning.
Underhållande läsning
Det var ett tag sedan det avhandlades boktips, så idag får bli en sådan dag.
Den senaste tiden har jag, mer eller mindre av en slump, fastnat i väldigt underhållande och roligt skrivna böcker. Givetvis svenska böcker eftersom jag föredrar svenska författare.
Gräspojken - en lättsam och underhållande berättelse som är skriven med ett väldigt roligt språk. Man småflinar i kapitel efter kapitel.
I niqab på Stureplan - egentligen en bok i genren chic-lit, men med ett lite djupare innehåll som belyser hur ett litet handlande kan leda till helt oanade konsekvenser. Men framförallt, att spionera på en otrogen partner i en niqab måste ju vara idiotsäkert och genialiskt!
En man som heter Ove - fin skildring av en historia som både bidrar till skratt och tårar. Hög igenkänningsfaktor!
Valborgsspänning
Valborgsmässoafton har aldrig varit någon dag som jag lagt någon extra värdering vid, snarare tyckt att det varit lite besvärligt att man förväntas hitta på något speciellt trots att det inte är mer än en "fredag" för mig.
Förra året "firade" jag med att bland annat passera en äkta majbrasa så nu klarar jag att avstå detta under kommande nio år och ändå få min decenniumdos.
I år firades kvällen istället med besök hos farbror (faster) doktor för utlåtande om fotskadan, tacos i gott sällskap och avslutningsvis långfilm som höll oss på sträckbänken in i det sista. Efter två timmar som gisslan i Iran var vi två åskådare i soffan fullständigt utmattade med andnöd och kramp i benen. Men självklart blev allt bra på slutet. Med det sagt kan jag med självklarhet lämna filmtipset Argo. Väldigt bra film med en osannolik story som jag skulle ha fördömt som löjligt påhitt om det inte vore för att historien faktiskt är sann.
Rysaren Sandmannen - funkar för den kräsne bokmalen
Jag slukar böcker på vägen till och från jobbet, på kvällarna och när jag är ute och promenerar. Jag har alltid en bok eller ljudbok till hands. Däremot blir man dessvärre mer och mer kräsen för vad som är en bra bok ju fler böcker man läser.
För några år sedan tyckte jag att var och varannan bok jag läste var bra och fick i snitt 4 av 5 i betyg, och 5-poängare trillade ibland in flera gånger i månaden. idag är det endast ett par enstaka gånger under året som jag läser något som värderas till topppoängen. Jag ställer högre och högre krav på innehållet, språket och framförallt att säcken knyts ihop på ett genomtänkt sätt. Jag avskyr förutsägbara böcker, böcker utan handling, böcker med tramsig dialog och böcker som bara är skrivna för att det ska skrivas ett antal sidor utan att det finns en historia att berätta.
Det finns en handfull svenska deckarförfattare som håller måttet, och skriver bra berättelser. Det finns också en handfull kända människor som har en intressant och gripande historia att delge. Men det finns en allt för stor mängd dussinböcker vars innehåll är glömt samma sekund som sista sidan avslutas.
Den här veckan läser jag Lars Keplers senaste bok Sandmannen, parallellt med att jag lyssnar på den som ljudbok med fenomenal uppläsning av Jonas Malmsjö. Jag är vanligtvis lite skeptisk till Kepler, eftersom jag tycker att böckerna alltid börjar spännande och bra, men helt tappar det mot slutet. Men efter att ha avverkar 400 av 500 sidor i den senaste boken så är den fortfarande lovande. Den är spännande, oförutsägbar, har en bra skriven dialog och är framförallt genomtänkt. Nu håller jag tummarna för att det håller även de sista 100 sidorna, så den här boken kan få vara deras bästa alster.
En ny Let's dance-favorit
Ikväll var jag och min gamla "danspartner" på plats live vid dansgolvet för att se bästa tävlingen Let's dance. Det var många par som var bra idag med men jag tycker att Anna Brolin briljerade i sin jive. Grym utstrålning och säkra steg. Bra jobbat!
Mästarnas mästare 5.0
För femte gången gör avdankade sportatleter upp om titeln som Mästarnas mästare på söndagarna i svt. Frågan är om det i år äntligen är dags för en kvinna att göra de tidigare manliga segrarna Elofsson, Jönsson, Krajnc och Stenmark sällskap? Jag håller min tumme för Magdalena Forsberg. Dessvärre misstänker jag att Jepser Blomqvist skulle kunna bli en femte manlig segrare.
Men i första semifinalen håller jag för att Torgny Mogren och Magdalena Forsberg går vidare till finaldelen.
Kändishoppet
Jag är helt övertygad om att en av de svårtaste sporterna som finns är simhopp, näst efter stavhopp.
I TV3's senaste kändissatsning Kändishoppet tävlar kända figurer i just simhopp. Startfältet består tyvärr av idel b-(c-)kändisar som är i behov av mer tv-tid (läs Domonika Perzynski och Linda Rosing) men oavsett detta så en står eloge till de som ställer upp. Det är lätt att ställa upp i ett tramsigt underhållningsprogram á la SVT's senaste Hela sveriges fredag och svara på lite nöjesfrågor, men det är en helt annan femma att stå i baddräkt och köra volter i en bassäng, tio meter ner.
De som ställer upp är dårar, så måste det vara. Men samtidigt är det säkerligen väldigt roligt, men måste göra såååå ont. Jag avundas dem som vågar. Någon jag kände frågade mig en gång om jag ville följa med på en kurs i just simhopp, men blandningen av att snurra, vara under vatten och smärta är tre ingredienser jag inte gillar var för sig, och alla tillsammans blir de en ointaglig cocktail.
Låt dig imponeras av kändisarnas simhoppsförmåga och även om flera av dem är förvånansvärt modiga och duktiga, så kan jag också utlova en hel del goda skratt.
Mästerkockonsdag
Förra veckan åkte min favorit ut ur Sveriges Mästerkock, så kväll var uppgiften att hitta en ny favorit som jag genuint tror kan ta sig till final och t o m vinna hela rasken.
Men det visade sig inte vara några problem. Redan från programmets början har Jennie visat att hon har grymma färdigheter i köket och jag skulle ge en höger arm för att få smaka hennes koreanska mat. Jag tror att hon kan vara den som vinner i år.
Tidigare år har jag tippat rätt segrare en gång och fått min segrare på en andra plats nästkommande år. Förhoppningsvis har jag tippat rätt segrare i år igen.
Febernedsättande sysselsättning
Stel i kroppen, ömma muskler, början till liggsår och hallucinationer så snart jag är på väg att somna. Tredje dagen med feber, och jag är minst sagt less på den här skiten nu.
Försöker sysselsätta mig så gott det går.
Ja, en av de rätta låtarna vann
Tro det eller ej, men jag såg festivalspektaklet igår. Jag hade inte hört låtarna tidigare, så varje bidrag var nytt för mig. Redan vid första låten, med Ulrik Munther, så fastnade jag och var beredd att erkänna att hans låt var rätt bra. Den fortsatte att vara min favorit hela startfältet igenom och den klarade sig ju ganska bra. Tror att den slutade på tredje plats i resultatlistan.
Tråkigt är att kvällstidningarna roar sig med att skriva mer om hur bitter tvåan Yohio är, än hur glad vinnaren Robin är. Yohio kommer aldrig kunna vinna en Melodifestival om han inte förbättrar sin sångröst. Tack och lov för att svenska folket inte har all makt, för svenska folket visade än en gång att de inte klarar av att hantera ett röstningsförfarande. Prisa utländka jurygrupper! Yohios låt må ha varit lite dragig men han sjunger som en kratta och är urtrist som artist.
Robin var välförtjänt som segrare i mina ögon. En egenskriven låt och en låt som jag tror kommer att ta sig för varje gång man hör den. Dessutom har han en sångröst och ska man vinna en musiktävling måste man kunna sjunga. Jag tror det kommer gå bra för honom i den stora finalen i Malmö- Det blir ingen seger, men det vill väl svenskarna inte ha heller? Men han kan mycket väl placera sig topp 10.
Små citroner gula
Under gårdagens biodejt visades den svenska filmen Små citroner gula, om en tjej med drömmar om en egen restaurang. Filmen är mysig och med äkta södermalmskänsla, med senapsgula koftor och bohemsk inredning. En riktig feel good-film och om Anges restaurang skulle finnas på riktigt på Katarina Bangata, då skulle den garanterat vara en av mina stammisställen.
Men en varning utfärdas: Se till att ha ätit innan filmen börjar, annars kommer matorgierna att göra dig utsvulten.
Upprörande läsning
Jag har under de senaste dagarna funderat på varför jag känner mig så arg på morgonen. I morse kom jag äntligen på varför!
Jag blir så upprörd över boken jag läser på tåget till jobbet, att jag har kvar ilskan och irritationskänslan långt efter att jag kommit fram till arbetsplatsen.
Boken som väckt dessa känslor är Thomas Erikssons senaste bok Illdåd. Den utspelar sig under en rättegång där fyra unga män står anklagade för att ha utfört en gruppvåldtäkt på en ung kvinna och man får följa hur männens advokater förnedrar kvinnan och vidtar alla tänkbara medel för att försöka rentvå sina klienter och då rätten att tro att kvinnan var med på det som hände, att våldtäkten är ett påhitt.
Jag blir så upprörd över hur hon utfrågas och behandlas och hur särskilt en kvinnlig försvarsadvokat försöker få det till att kvinnans korta kjol och dåliga betyg i skolan skulle göra att hon valde att bli misshandlad och våldtagen under flera timmar.
Det som gör mig mest förskräckt är att jag misstänker att det är precis så här det går till under många våldtäktsrättegångar. Kvinnan ifrågasätts, att hon klätt sig utmanande (=en kjol som slutar ovanför knäna) betyder att hon får räkna med att bli våldtagen i grupp. Det är bara för sorgligt...!!
Ser fram emot att få upplösningen på boken ikväll och imorgon bitti. Blir inte männen fällda vet jag inte vad jag tar mig till.
Rain man
Igår kväll var jag och vänner på föreställningen Rain man på Rival, med Robert Gustafsson och Jonas Karlsson. Helt utan förväntningar satte vi oss i salongen efter en god middag, och två och en halv timme senare var vi helt saliga. Vilken föreställning!
Historien är både seriös och komisk, och rollfigurerna likaså. Men Robert Gustafsson gör tveklöst sin bästa roll någonsin som den autistikske Raymond. Det måste vara en krävande roll att spela kväll efter kväll men han gör det med bravur. Även Jonas Karlsson gör sin roll galant.
Den som inte sedan sett Rain man, boka genast biljetter innan det är för sent! Det är nästan en order.
Bokrean 2013
Imorse började årets bokrea. Jag var på plats klockan 07.00, egentligen inte för att jag hade för avsikt att köpa en massa böcker, utan mest för att få titta vad som fanns i lugn och ro innan hysterin börjar och boktravarna blir en enda röra.
För några år sedan var jag en av dem som alltid kom hem med flesta stora, tunga kassar fyllda av romaner, kokböcker, presentböcker, reseguider och faktaböcker efter varje bokrea. Nu för tiden är jag en flitig lånare på stadens bibliotek för att jag inte vill äga en massa böcker som efter läsning bara ska ta plats och samla damm. Därmed har köpen på senare år varit något sparsamma och endast innehållit presenter och riktiga fynd.
Dagens fynd, Jag är Zlatan för 49 kronor.
Ola Salo Superstar
Efter en mycket bra söndagsbrunch på Clarion i kvarteret, var eftermiddagsnöjet musikalen Jesus Christ Superstar på Göta Lejon. En uppsättning i modern tappning, med hårdrocksinspirerad scenografi och kostym.
JCS är inte nån favoritmusikal för min del, men föreställningen var sevärd. Ola Salo är som klippt och skuren i rollen som Jesus. Hade både ser ut som, och agerar som Jesus. han har varit min idol i många år och har efter detta spätt på sin stjärnstatus. Men föreställningen bästa sångisats stod Judas för. Patrik Martinsson blåser bort allt hår på armarna med sin grymma stämma!
Salo och Martinsson är skillnaden som gör skillnaden, och som gör att Jesus Christ Superstar är värd biljettens pris!
Lördagsmatiné med Håkan (och Sune) i Grekland
Eftertapetspaning, glasögonprovning och fika på Gildas, bjöd lördagseftermiddagen på matiné. Mamman valde film och tre personer över 30 år såg filmen Sune i Grekland. När biljetterna hämtades ut frågade kassören hur många av biljetterna som skulle gå till barn. Ingen. (!)
Men filmen fyllde sitt syfte och var riktigt underhållande. "Håkan" var tveklöst bäst!
Kon-tiki
En av de bästa filmerna jag sett på mycket, mycket, mycket länge. Kon-tiki. Den norska filmen som återberättar den sanna historien om Thor Heyerdahls resa från Peru till Franska Polynesien på en egenbyggd flotte av balsaträ. En riktigt bra film om en otroligt fascinerande historia.
Jag får lite panikkänslor när jag tänker tanken att befinna mig på en flotte mitt ute i Stilla havet, flera hundratals mil från land, och bara omgiven av vatten, hajar och oväder. Men jag får samtidigt en triggande tanke om att jag hade velat ha modet att göra en sån (dumdristig) resa, för att bevisa att jag har en teori som är sann.
Filmen är så bra att jag knappt kunde sluta tänka på den flera timmar efter filmens slut. Berättelsen om Heyerdahl är också så intressant att jag inte kan låta bli att ägna timmar åt att googla honom och läsa om hans liv, resor, teorier och forskningsprojekt. Precis den typen av människor och expeditioner fascinerar mig!
Min nästa expedition: Heyerdahlmuseet i Oslo.
Django Unchained
Quentin Tarantino.
Han är allt annat än en favorit i min bok, men jag måste bekänna att han gör snygga filmer. Snygg filmning, snygg scenografi och snygga klipp. Däremot är blodsplattret á la tecknad film lite mer än vad jag roas av.
Hans senaste verk Django stämmer in med övriga filmers beskrivning. Otroligt snygga klipp, skön scenografi och riktigt snyggt filmad. Som vanligt för mycket splatter men mästerliga skådespelarinsatser. En film med halvgott betyg men höga poäng till framförallt Christoph Waltz och Leonardo diCaprio.
Ego
Årets första romkombiodejt och på menyn (efter pad thaien) stod den svenska filmen Ego.
Jag visste ingenting om filmen innan den började, vilket är ganska ovanligt. Vanligtvis har jag svårt att se en film om jag inte redan vet så gott som allt om den. Men jag fick en positiv överraskning. Visserligen lätt förutsägbar men så är ju å andra sidan de flesta romkomerna. Två bra huvudrollsinnehavare och fin sensmoral.
Kvällen till belåtenhet trots att 1/3 av stykan fick lämna återbud. Nu avslutas kvällen med nästa favorit: Mia på Grötö.
