flisthlm

Jag slukar böcker på vägen till och från jobbet, på kvällarna och när jag är ute och promenerar. Jag har alltid en bok eller ljudbok till hands. Däremot blir man dessvärre mer och mer kräsen för vad som är en bra bok ju fler böcker man läser.

 

För några år sedan tyckte jag att var och varannan bok jag läste var bra och fick i snitt 4 av 5 i betyg, och 5-poängare trillade ibland in flera gånger i månaden. idag är det endast ett par enstaka gånger under året som jag läser något som värderas till topppoängen. Jag ställer högre och högre krav på innehållet, språket och framförallt att säcken knyts ihop på ett genomtänkt sätt. Jag avskyr förutsägbara böcker, böcker utan handling, böcker med tramsig dialog och böcker som bara är skrivna för att det ska skrivas ett antal sidor utan att det finns en historia att berätta.

 

Det finns en handfull svenska deckarförfattare som håller måttet, och skriver bra berättelser. Det finns också en handfull kända människor som har en intressant och gripande historia att delge. Men det finns en allt för stor mängd dussinböcker vars innehåll är glömt samma sekund som sista sidan avslutas.

 

Den här veckan läser jag Lars Keplers senaste bok Sandmannen, parallellt med att jag lyssnar på den som ljudbok med fenomenal uppläsning av Jonas Malmsjö. Jag är vanligtvis lite skeptisk till Kepler, eftersom jag tycker att böckerna alltid börjar spännande och bra, men helt tappar det mot slutet. Men efter att ha avverkar 400 av 500 sidor i den senaste boken så är den fortfarande lovande. Den är spännande, oförutsägbar, har en bra skriven dialog och är framförallt genomtänkt. Nu håller jag tummarna för att det håller även de sista 100 sidorna, så den här boken kan få vara deras bästa alster.