flisthlm

 

Jag är usel på att ringa till mina vänner, eftersom jag tycker det är extremt tråkigt att prata i telefon. Därför försöker jag underhålla bekantskapen på annat sätt, genom att träffas så ofta det går oavsett var i Sverige eller världen vi bor, skriva mail eller skicka ett sms så snart nånting händer som får mig att tänka på en vän. Det viktiga är inte att höras när det finns en massa stora händelser att berätta, det viktiga är att visa att man tänker på varandra. Hör jag en låt som får mig att tänka på min vän K så är jag ofta snabb på att skicka ett meddelande i stil med "Hörde vår låt ... och kom att tänka på dig!"

 

Idag har jag än en gång blivit påmind om min stora mängd vänner, i helt olika sammanhang och på hela olika sätt. Inom en timme mötte jag en person som varit en kär bekant men som jag inte träffat eller hört av senaste året. En halvtimme senare mötte jag min allra äldsta barndomsvän och en stund senare ringde en av mina närmaste vänner som jag inte pratat med på ett par månader (visade det sig när vi uppdaterade varandra på de senaste händelserna).

 

Och de vänskapliga mötena kommer att rulla på resten av dagen. Kvällens 30-årsfest kommer att innefatta ett 30-tal vänner som jag inte träffar så ofta längre, eftersom många av dem bor i en annan stad och dessutom är vänner jag känner genom ett gammalt förhållande och således inte har tillfälle att träffa så ofta längre. Men desto roligare när vi ses! Längtar tills vi får snacka ikapp M, A, M, A, A, S, M, P, S, J, P, E, M, D, J, A och JM!!

 

Vänner kan man aldrig få för många av och alla vänner är lika värdefulla för mig, oavsett hur ofta eller hur sällan vi ses. Men det gäller att underhålla sina vänskaper för utan underhåll kan man tappa dem. En förlust av vänner skulle en ovärderlig förlust!