flisthlm

...är absolut ingenting för mig!

 

Tidigare har jag bara anat det, men nu vet jag med säkerhet att jag inte är någon cyklare. Jag är varken skapt med cykelmuskler i låren, tålamodet att kryssa fram genom Stockholms gator, humörsstyrkan att inte brista ut i ilska vid varje uppförbacke, men framförallt saknar jag genen som gör att man tycker att det är kul att cykla. Jag hatar verkligen att cykla! Det är så förbaskat tråkigt!

 

Men idag har jag alltså, trots alla argumenten ovan, cyklat både till och från jobbet. Det tog mig ungefär 55 minuter per väg trots att det bara är 1,3 mil. Jag vet inte om det säger något om uppförsbackarna till jobbet, eller om det säger mer om min cykelovana?

 

Jag kommer i alla fall inte att ta det hjulförsedda fordonet igen imorgon. Dels för att jag är öm i cykelsadelknotorna i rumpan men också för att mitt humör aldrig skulle palla ytterligare en dag. Då är risken alldeles för stor att jag bryter ihop, slänger cykeln i ett dike och sätter mig på trottoarkanten i protest.

 

Jag som annars älskar utmaningar, men Vätternrundan, där kommer ni aldrig aldrig aldrig någonsin att se mig i deltagarlistan!