flisthlm

Idag börjar den - semestern!

 

Jag önskar att jag hade längtat och haft nedräkning som ett litet barn, men det känns snarare som om det blivit

dags hux flux utan förvarning. Men när jag väl sitter på pendeltåget hem från kontoret om knappt två timmar så kommer det nog kännas riktigt härligt. Fast det irriterar mig lite att jag inte har den där riktigt semesterkänslan.

 

Nu väntar 4½ veckas ledighet med start nere på den franska rivieran. Kommande fyra dagar spenderas i Nice och Cannes tillsammas med god vän, god mat och god dryck. En del sol och bad kommer det nog också finnas utrymme för.

 

Efter resan bär det direkt av upp till sommarparadiset på den norrländska rivieran och där kommer jag vara bosatt i min ligga friggestuga i en månad. Så underbart! Nästan så att jag skäms när jag tänker på att jag ser mer fram emot friggestugan än hotellet i Frankrike. Skäms!

 

På återhörande i början av augusti. Nu tar jag ledigt från allt, på alla sätt och vis.

 

 

...är absolut ingenting för mig!

 

Tidigare har jag bara anat det, men nu vet jag med säkerhet att jag inte är någon cyklare. Jag är varken skapt med cykelmuskler i låren, tålamodet att kryssa fram genom Stockholms gator, humörsstyrkan att inte brista ut i ilska vid varje uppförbacke, men framförallt saknar jag genen som gör att man tycker att det är kul att cykla. Jag hatar verkligen att cykla! Det är så förbaskat tråkigt!

 

Men idag har jag alltså, trots alla argumenten ovan, cyklat både till och från jobbet. Det tog mig ungefär 55 minuter per väg trots att det bara är 1,3 mil. Jag vet inte om det säger något om uppförsbackarna till jobbet, eller om det säger mer om min cykelovana?

 

Jag kommer i alla fall inte att ta det hjulförsedda fordonet igen imorgon. Dels för att jag är öm i cykelsadelknotorna i rumpan men också för att mitt humör aldrig skulle palla ytterligare en dag. Då är risken alldeles för stor att jag bryter ihop, slänger cykeln i ett dike och sätter mig på trottoarkanten i protest.

 

Jag som annars älskar utmaningar, men Vätternrundan, där kommer ni aldrig aldrig aldrig någonsin att se mig i deltagarlistan!

 

Det är väldigt långt mellan gångerna, men när jag väl får tillfälle så åker jag gärna tåg. Trots att jag har en tendens att bli åksjuk älskar jag att resa med tåg, men det är sällan jag åker till platser med smidig tågförbindelse så därför går det ofta något år mellan varje resa.

 

Idag har jag gjort några kundbesök i Dalarna och därav fått tillfredsställa mitt tågsug litegrann. Krylbo bjöd på intressanta människor, spektakulära hus, stora skador och vackert väder. En bra dag på jobbet helt enkelt!