flisthlm

Söndagmorgon och pannkaksfrukost på caféet i kvarteret, Vero. Trevligt sällskap i lugn och skön miljö, men pannkakorna får de lite bakläxa på. Deppiga blåbär och för mycket äggsmak. Bättre än så ska det vara.

 

Äntligen har jag fått möjlighet att testa en av årets nya tapasrestauranger i Stockholm, Sthlm Tapas. En helt underbar tisdagsmiddag med gott sällskap och fantastiskt god mat.

 

Menyn är bästa tänkbara, 30 rätter till samma pris och det kommer behövas många besök till för att beta av alla goda rätter. Servicen är fenomenal, på gränsen till för bra och trevlig, och maten är gudomlig. Snygg, god och väl tillagad. Kvällens höjdpunkt var mangosalsan och guacamolen med exakt rätt mängd koriander.

 

Jag längtar tills vi ses igen!

 

Fredagkväll i bästa vänners lag och skvallrande över en fullständigt magiskt vällagad oxfilé på Grappa. Helkväll med drinkar på söderhavshaket Tiki room, (som jag alltid har tyckt är lite suspekt), och avslutande cava på favoriten Vassa eggen. En komplett fredag helt enkelt, men långt ifrån lika komplett lördagsmorgon.... Och då är det ändå snart dags att vara på det igen, 30-årsfest på Undici väntar om några timmar.

 

 

Boquerian är en ny favorit. Snygg inredning, trevlig personal, bra service och framförallt goda och nytänkande tapas. Rätter som sikromstoast, trattkantarellsoppa, lammnacke, knivmusslor och ostron ser man vanligtvis inte på de vanliga tapasrestaurangerna. Men det är just den nytänkande maten som gör Boquerian till ett topp-fem-ställe.

 

Jag ser redan fram emot nästa besök men Boquerian har en nackdel, att den är så populär att man tvingas boka bord veckor i förväg.

 

Stockholms näst bästa brunch är korad, Mornington Hotell på Östermalm (Hotell Hansson i Vasastan är fortfarande bäst). Bra rätter och framförallt bra efterrätter. Bäst på bordet var de japanska glasnudlarna.

 

Dagens brunchsällskap var bland annat en liten liten man, i väldigt lockigt hår, vars barnbarn jag "transporterade" till Island i somras. Magnus Uggla.

 

Fredag kväll - after work på AG's - några gals cava och deras oslagbart goda friterade pimientos med flingsalt. De är to die for! Men även den spanska getosten är bland de bästa som finns! Bättre aw-mat kan man inte få i Stockholm.

 

Ännu en gång slutade inte aw-n förrän långt efter midnatt. Hotellet levererade enligt förväntan och min lokala nattmatsleverantör rundade av helkvällen på bästa tänkbara sätt.

 

Det är långt mellan gångerna, men det är alltid lika mysigt att spendera ett söndagsfika på klassiska Vetekatten. Dessutom vet man att man får äta en god och välgjord bakelse.

 

Vetekatten är enda konditoriet i Sverige där jag hellre väljer en bakelse än mina vanliga favoriter, "torra" småkakor.

 

Ikväll upplevde jag och M en av våra 30-årspresenter, en lakritsprovning på Choklad och Lakrits i Vasastan. Och vilken provning!

 

Intressant information, spännande smaktester och framförallt generös smakning. Först smakning på rålakrits i olika former, olika varianter av lakrits och rent lakritspulver och salmiaksalt. Till detta serverades rödvin.

Därefter gick vi lös på godiset. Underbara godisbitar och vi var båda ense om att isländsk chokladlakrits is the shit!!

Avslutningsvis fick vi testa honung med lakrits, lakritssylt och slutligen frossade vi på alla godisbitar som fanns kvar. Nu är behovet tillfredställt för en tid framöver!

 

P.S Lakrits är bra för oss med lågt blodsocker som får blodsockerfall emellanåt. (Motiverar att alltid ha lakrits i väskan!)

 

Stockholms bästa brunch har idag blivit korad. Hotell Hansson på Surbrunnsgatan serverar tveklöst stans bästa brunch med klassiska rätter blandat med intressanta nytänkande inslag och fantastiska hembakade små godbitar. Dessutom kan brunchen intas en den mysiga gammaldags inredda lobbyn. Fem stjärnor av fem möjliga!

 

Afterwork tillsammans med Masken m.fl. på gemytliga AG's. Perfekt med tapas till fredagscavan, sagolik getost och underbara oliver.

 

Fortsatt aw på ännu gemytligare Vassa eggen och en kväll som avslutades med ett hysteriskt roligt felringt samtal med påföljande hysteriskt roligt undrande sms!

 

Det bästa med att fylla år är att man får lyxiga presenter. En av presenterna har nyttjats den här lördagsmorgonen, som en perfekt uppladdning inför eftermiddagens tävlingslopp.

 

Sparadiset är ett gömt paradis som jag aldrig hade hört talas om eller ens sett skylten till trots att jag går förbi där flera dagar i veckan. Bakom en utsmyckad garagedörr gömmer sig en källarlokal som förflyttar gästen till ett hawaiianskt spa. Väntsalen är en oas med porlande vattenfall, rogivande musik, palmer, blommor, parasoller och färsk frukt. Redan innan behandlingen kommer jag på mig själv med att egentligen vilja sitta kvar i oasen och läsa en bok hela förmiddagen. Trviselfaktor i världsklass!

 

Även ansiktsbehandlingen var en njutsam upplevelse, så nu är jag förberedd inför dagens stora uppgift.

 

Jag har hittat fram till en ny favorit. Restaurang Göteborg ligger längst in i Sickla kanal och är ett fantastiskt ställe som jag dessvärre glömmer bort mellan gångerna. Men ack vad bra det är när jag väl hittar dit!!

 

Lokalen får mig att trivas direkt jag kommer innanför dörren och särskilt sommartid älskar jag de stora panoramafönstren ut mot vattnet och den stora bryggan/uteserveringen. Dessutom är maten högklassig. Gårdagens fiskgryta var helt unik i sin smak, inte som något annat jag ätit, och så sagolikt god. Gräddig och med perfekta fiskbitar och musslor.

 

Det finns bara ett minus. Det är att jag inte bor i huset intill och kan ha Göteborg som min kvarterskrog som jag glider ner till på kvällarna, och hänger med ett glas vin i baren.

 

Lördag och regnet öser ner hela dagen. Aldrig har jag varit så nöjd över att inte delta i Tjejmilen, som just den här gången. Preppar istället för att bli helt frisk och satsa all energi på halvmaran om två veckor.

 

Istället för att springa sig trött och blöt på Gärdet, har lördagseftermiddagen spenderats med en långlunch på Café Egoïste med gott sällskap. Men hallå! Visst måste det finnas en maxgräns för hur mycket man får ta betalt för en slät kopp bryggkaffe?

 

 

En lördagkväll på Ljunggrens takterrass. Bästa diskussionssällskapet och flertalet champagneglas. Och vad kan vara en bättre avslutning är nattamat i gourmetstil?

 

Glöm burgare eller varmkorv. Nattamat i världsklass är ett par sushibitar på Södermalms bästa japanska restaurang. Några rullar och nigiris med halstrad tonfisk och eldad lax.Jag känner fortfarande smaken...

 

Det var länge sen senast, men idag har jag besökt en av mina favoritbutiker igen, Lakritsroten på Sveavägen. Det är meckat nummer ett för alla lakritsfantaster och de lakritsprodukter som inte finns i butiken, finns inte alls. Förutom hårda, mjuka, söta och salta karameller finns skorpor, marmelad, extrakt, kokböcker, pastiller och te, och mycket mycket mer.

 

Dagens besök grundade sig på att jag var ute efter lakritspulver till en laxpaj (!) och pannacotta. Men självklart slank det även ner några andra små lakritsfavoriter, så som Ryfors hallon- och lakritsfudge och citon- lakritskola. Dessutom upptäckte jag till min glädje att mina isländska lakritschokladfavoriter Nizza finns i butiken (så klart). Härligt! Med andra ord behöver man inte åka hela vägen till Reykjavik för att få sig en bit av världens godaste choklad!

 

Idag är sista dagen för OS-utställningen på Fotografiska museet i Stockholm. ePics utställning tillsammans med Luminaz och Panasonic är en av de bästa utställningarna jag sett.

 

Jag fick rysningar redan vid det första bildspelet från OS i Aten 2004. Jag fick gåshud av att lyssna på Jens Linds film om OS 1912 i Stockholm. Jag fick tårar i ögonen av att se bilder från de OS-ögonblick som jag minns allra mest. Kajsa Bergqivsts bronshopp i Sydney 2000. Susanna Kallurs fall i Peking 2008. JO Waldners guld i Barcelona 1992.

 

Men utställningen var också lärorik och informativ. Varje bild hade inte bara förevigat ett ögonblick, utan berättade också en historia. Ibland kända historier men ibland helt okända. Historier som är osannolika men likväl sanna.

 

Bilden av Usain Bolts målgång i Peking 2008 är otrolig. Den visar tydligt hur han utklassar hela det övriga startfältet med flera meter, på ett 9 sekunder långt 100-meterslopp. Det är osannolikt! Liksaså Bob Beamons längdhopp i Mexico City 1968, när han hoppar 8,90 cm, världsrekord med 55 cm. Att öka världsrekordet med en halvmeter är ockås helt osannolikt! Och det som kanske gjorde mig mest förvånad av allt, 1992 var första gången någonsin som en kvinna från Afrika vann ett OS-guld. Det var en Ethiopiska som vann i långdistans.

 

Bilder av medaljörer som gjorde hitlerhälsningen på prispallen, blandades med bilder av "Black power"-häslningen av svarta kortdistanslöpare. Bilder och berättelsen om könsdiskussionen, bland annat efter att en polska som vann i kula på 30-talet, upptäcktes vara en man vid obduktionen efter hennes (hans) död i samband med ett rån. Bilder av fuskare liksom kämpar, ibland de som bara kämpar för sin egen karriär, men ibland för ett helt land eller folkslag. En av mina gamla idoler, 400-meterslöparen Cathy Freeman, som bland annat genom sin seger i Sydney skapade fred mellan aboriginer och australiensare. Massakern i München 1972, när 11 israeliska deltagare sköts till döds. Och bland alla dessa historier dök en bild på drottning Silvia upp, som volontär och biljettförsäljerska under OS i München. Inte visste hon väl då att hon tack vare det volontärsjobbet skulle komma att bli Sveriges drottning!

 

 

 

 

 

Ikväll är det dags för Midnattsloppet. Vädret är bästa tänkbara (enligt mig) för ett kvällslopp, med ljum värme. Uppladdningen kan däremot diskuteras. Medan andra säkerligen laddat med pasta, riklig mängd vatten och lite fart i benen så har jag "laddat" med alldeles för lång promenad, sittande i solen och världens största bit Banoffe i magen. Man skulle kunna summera det med tre fel av tre möjliga.

 

Det franska caféet Saturnus har öppnat en filial i nya Moodgallerian, Egoïste, och likt Saturnus är bullarna och pajbitarna orimligt stora, men lik förbaskat äter man upp hela. Banoffeen var dock värd varenda tugga men ligger nu som ett lagom tungt lock i magen och gör att pastamiddagen om en halvtimme känns lite motig.

 

Men vem vet, kanske är det banan- och kolabomben i magen som gör att jag springer mitt snabbaste midnattslopp om några timmar. Känns inte helt troligt men man kan aldrig veta!

 

Snart är den över. Uteserveringarnas tid lider mot sitt slut. Om några veckor är det slut med att sitta i kortärmat och barbent, och äta middag utomhus på härliga uteserveringar.

 

Jag tar tillvara på varje tillfälle som bjuds för att lagra positiv energi inför vinteridet.