OS-minnen man aldrig glömmer

Idag är sista dagen för OS-utställningen på Fotografiska museet i Stockholm. ePics utställning tillsammans med Luminaz och Panasonic är en av de bästa utställningarna jag sett.
 
Jag fick rysningar redan vid det första bildspelet från OS i Aten 2004. Jag fick gåshud av att lyssna på Jens Linds film om OS 1912 i Stockholm. Jag fick tårar i ögonen av att se bilder från de OS-ögonblick som jag minns allra mest. Kajsa Bergqivsts bronshopp i Sydney 2000. Susanna Kallurs fall i Peking 2008. JO Waldners guld i Barcelona 1992.
 
Men utställningen var också lärorik och informativ. Varje bild hade inte bara förevigat ett ögonblick, utan berättade också en historia. Ibland kända historier men ibland helt okända. Historier som är osannolika men likväl sanna.
 
Bilden av Usain Bolts målgång i Peking 2008 är otrolig. Den visar tydligt hur han utklassar hela det övriga startfältet med flera meter, på ett 9 sekunder långt 100-meterslopp. Det är osannolikt! Liksaså Bob Beamons längdhopp i Mexico City 1968, när han hoppar 8,90 cm, världsrekord med 55 cm. Att öka världsrekordet med en halvmeter är ockås helt osannolikt! Och det som kanske gjorde mig mest förvånad av allt, 1992 var första gången någonsin som en kvinna från Afrika vann ett OS-guld. Det var en Ethiopiska som vann i långdistans.
 
Bilder av medaljörer som gjorde hitlerhälsningen på prispallen, blandades med bilder av "Black power"-häslningen av svarta kortdistanslöpare. Bilder och berättelsen om könsdiskussionen, bland annat efter att en polska som vann i kula på 30-talet, upptäcktes vara en man vid obduktionen efter hennes (hans) död i samband med ett rån. Bilder av fuskare liksom kämpar, ibland de som bara kämpar för sin egen karriär, men ibland för ett helt land eller folkslag. En av mina gamla idoler, 400-meterslöparen Cathy Freeman, som bland annat genom sin seger i Sydney skapade fred mellan aboriginer och australiensare. Massakern i München 1972, när 11 israeliska deltagare sköts till döds. Och bland alla dessa historier dök en bild på drottning Silvia upp, som volontär och biljettförsäljerska under OS i München. Inte visste hon väl då att hon tack vare det volontärsjobbet skulle komma att bli Sveriges drottning!
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0