flisthlm

En och en halv timmes stress, ångest, panik, hjärtklappning och ilska. Svenska filmen Försvunnen kryper under skinnet redan efter första tre minuterna.

Det är många år sedan jag såg en så enkel men ändå genomträngande otäck film! Hjärtat rusar långt efter filmens slut.

Men en eloge till Kjell Bergqvist. Läskigare roll kan han nog inte spela. Jag kommer vara rädd för honom för resten av livet misstänker jag.

Just nu är jag glad att jag bor mitt i Stockholms innerstad. Skulle inte vilja ha en grusväg genom skogen att promenera hem ikväll.