Mardrömsmara för tappra

Idag har 2012 års Stockholm marathon gått av stapeln. TACK OCH LOV var jag inte anmäld i år. Hade jag haft en startplats kan jag lova att jag hade dragit mig ur och stannat hemma istället. Konstant ösregn exakt hela dagen, 5 plusgrader och blåsigt värre (12 m/s), kan ett marathonväder vara sämre? Knappast!

Men självklart är jag inte sämre än att jag jagt runt Stockholm innerstad ändå, och hejjat fram alla tusentals tappra som trotsat vädret och ändå sprungit loppet, trots stelfrusna ben, genomblöta kläder och nedslående humör. Iförd fem tröjor, regnställ, keps, gummistövlar och handskar har jag hejjat fram löpare längst gatorna i fyra timmar. Jag höll värmen men var inte ett dugg avundsjuk på de som frös så att de skakade. Som min kära M skulle ha sagt: "Du ska inte springa nån j-la mara igen, det är inte ett dugg roligt, för tänk om det spöregnar!" Jag är ytterst tacksam för att jag sprungit mina två marathonlopp när det varit soligt och 30 grader varmt. Det var gräsligt jobbigt men knappast i närheten av så slitsamt som att springa i 5 grader, regn och blåst.

Men det är ändå inte utan att jag blir sugen på en tredje mara. Kanske 2013? För vad är oddsen för att det är så här uselt väder två år i rad? Det borde väl inte vara möjligt....?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0