Nya ostnivåer
När jag var 4-5 år hade jag tre saker som jag tvingade min mor att handla i matbutikens charkdisk på fredagarna. Det var syltlök, oliver och grönmögelost. Det gickl tillslut så långt att mor knappt kunde ha mig med till butiken för jag näst intill vägrade gå därifrån förrän jag fått mina tre favoriter, eller åtminstone nån av dem.
Jag har alltid varit ett stort fan av syltlök. Oliverna slutade jag gilla ett tag under barndomsåren men under de senaste tio åren är jag flitig olivätare. Grönmögelosten däremot, den har jag nästan haft fobi för sedan jag började i skolan. Den stinker och blotta tanken på att behöva äta något som skurits med samma kniv som en ost har gett mig allergiska utslag (nästan).
Men så plötsligt händer det! Förra helgen serverades en ostbricka och artig som man är smakade jag en liten bit av grönmögelosten, dock bara den delen som var vit, tycker fortfarande att det gröna möglet är lite läskigt. och det var gott! Just den här osten stank inte fotsvett och smakade inte ost utan mest salt och gott. Det ville sig inte bättre än att när kvällen led mot sitt slut hade jag ätit upp nästan hela ostbiten själv.
Den här helgen har jag gett mig på att köpa en grönmögelost på prov. Eftersom förra helgens värdinna inte visste vad hennes ost hette, försökte jag hitta en bit som såg ungefär likadan ut. Jag lyckades ganska bra. Min ostbit var inte lika god och intr lika salt men ändå så tog osten slut på en kväll.
Jag som knappt ätit ost på 25 år har nu avancerat från hushållsost och brieost till lite tuffare grejer. Men Ödlan, det är länge kvar tills jag når din ostnivå!!
Jag har alltid varit ett stort fan av syltlök. Oliverna slutade jag gilla ett tag under barndomsåren men under de senaste tio åren är jag flitig olivätare. Grönmögelosten däremot, den har jag nästan haft fobi för sedan jag började i skolan. Den stinker och blotta tanken på att behöva äta något som skurits med samma kniv som en ost har gett mig allergiska utslag (nästan).
Men så plötsligt händer det! Förra helgen serverades en ostbricka och artig som man är smakade jag en liten bit av grönmögelosten, dock bara den delen som var vit, tycker fortfarande att det gröna möglet är lite läskigt. och det var gott! Just den här osten stank inte fotsvett och smakade inte ost utan mest salt och gott. Det ville sig inte bättre än att när kvällen led mot sitt slut hade jag ätit upp nästan hela ostbiten själv.
Den här helgen har jag gett mig på att köpa en grönmögelost på prov. Eftersom förra helgens värdinna inte visste vad hennes ost hette, försökte jag hitta en bit som såg ungefär likadan ut. Jag lyckades ganska bra. Min ostbit var inte lika god och intr lika salt men ändå så tog osten slut på en kväll.
Jag som knappt ätit ost på 25 år har nu avancerat från hushållsost och brieost till lite tuffare grejer. Men Ödlan, det är länge kvar tills jag når din ostnivå!!
Kommentarer
Trackback
