Äntligen på väg tillbaka!
Idag började återresan. Äntligen får jag börja träna men det är knappt att jag vill kalla det träning för det är så mesigt.
Dagens pass, det första efter 10 veckors ofrivilig vila till följd av lunginflammationen, var ett lätt löppass inomhus på löpband. Fast nej, det var inget löppass, det var 30 minuters lufsning. Tempot jag fick hålla var så lågt att det kändes fånigt ochdet hade förmodligen gått snabbare att promenera i rask takt. Men strunt samma, nu har jag i alla fall genomfört första träningspasset inklusive två styrkeövningar.
Det positiva är att kroppen känns sprudlande av energi och motivationen är bättre än på mycket länge. Däremot känns det väldigt oroväckande att jag får ont redan efter 3 minuters ansträngning och känner av infektionslungan flera timmar efter träningspassets slut. Nu får alla läsare i hela världen hålla tummarna för att det inte blivr några negativa sviter av det här imorgon eller senare under veckan.
Dagens pass, det första efter 10 veckors ofrivilig vila till följd av lunginflammationen, var ett lätt löppass inomhus på löpband. Fast nej, det var inget löppass, det var 30 minuters lufsning. Tempot jag fick hålla var så lågt att det kändes fånigt ochdet hade förmodligen gått snabbare att promenera i rask takt. Men strunt samma, nu har jag i alla fall genomfört första träningspasset inklusive två styrkeövningar.
Det positiva är att kroppen känns sprudlande av energi och motivationen är bättre än på mycket länge. Däremot känns det väldigt oroväckande att jag får ont redan efter 3 minuters ansträngning och känner av infektionslungan flera timmar efter träningspassets slut. Nu får alla läsare i hela världen hålla tummarna för att det inte blivr några negativa sviter av det här imorgon eller senare under veckan.
Kommentarer
Trackback
