flisthlm

Under de senaste vintrarna har jag förstått att långfärdsskridskor blivit ett allt populärare fritidsnöje. Skridskorna verkar sälja som smör i sportbutikerna och fortsätter det i den här takten är det snart fler som åker långt på isen än som åker långt i skogen, på skidor.

I år måste långfärdsskridskoåkarna slagit alla rekord. De är överallt! De invarderar hela Stockholm på helgerna. I morse hann jag inte ens ut från trapphuset förrän jag sett den första motionären med skridskoskor på fötterna, stor ryggsäck på ryggen, skridskoskenorna på väskan och långa färggranna stavar i handen. Pendeltåget var knökfullt med åkare på väg mot isen, både på morgonen och i eftermiddags.

Förra året köpte jag nya längskidor (som jag dessvärre inte kunnat använda ännu i år) och i år är jag sugen på långfärdsskridskor. Men jag inser mina begränsningar. Dels kan man inte hålla på med alla vinteraktiviteter som finns, och dels är jag på tok för rädd för vatten och att isen ska brista, för att våga åka skridskor på Norrviken och Mälaren.