Var är formen?
Det är mindre än tre veckor kvar tills jag ska springa första loppet för året. Först nu känner jag att jag fått tillräckligt med kraft och kondition tillbaka efter lunginflammationen, för att med värdighet ställa upp i ett tävlingslopp.
Säsongspremiären blir således 1,5 månad senare än normalt, men med ett lopp jag inte haft möjlighet att springa på tre år; Kungsholmen runt. Senast jag sprang loppet var 2009 och då satte jag personbästa. Några såndana förhoppningar har jag förstås inte i år men jag skulle känna mig väldigt tacksam om jag fick springa milen under 50 minuter. I dagsläget ligger jag nån minut över på träning, så på tävlinglopp bör det inte vara en omöjlighet.
Men även om energin att springa 10 km och mer därtill finns igen, så är det långt ifrån en skön känsla på den distansen. Det är mer slit och envishet än skön löparglädje. Jag får väl helt enkelt hoppas på att en bättre tävlingsform hinner infinna sig under de dagar som är kvar innan drabbningen den 5 maj.
Säsongspremiären blir således 1,5 månad senare än normalt, men med ett lopp jag inte haft möjlighet att springa på tre år; Kungsholmen runt. Senast jag sprang loppet var 2009 och då satte jag personbästa. Några såndana förhoppningar har jag förstås inte i år men jag skulle känna mig väldigt tacksam om jag fick springa milen under 50 minuter. I dagsläget ligger jag nån minut över på träning, så på tävlinglopp bör det inte vara en omöjlighet.
Men även om energin att springa 10 km och mer därtill finns igen, så är det långt ifrån en skön känsla på den distansen. Det är mer slit och envishet än skön löparglädje. Jag får väl helt enkelt hoppas på att en bättre tävlingsform hinner infinna sig under de dagar som är kvar innan drabbningen den 5 maj.
Kommentarer
Trackback
