Stafettglädje är femdubbel glädje
Bellmanstafetten. 5x5km. Harens IF's damlag mot Vroksjab KFI Nord och Syd. 25 grader varm och strålande solsken. Härlig löparstämning. Kan en lördag vara roligare och mer inspirerande än så?
Igår kväll fick jag besked om att vi fått ett sjukdomsfall i damtruppen och samtliga reserver hade hunnit skaffa sig andra planer. Därmed föll lotten på mig, att springa dubbla sträckor. Motiverande, men lite läskigt eftersom jag inte hade en aning om hur kroppen skulle kännas den andra rundan.
Jag löpte lagets andra sträcka och satsade på att göra den riktigt bra, som om jag bara skulle löpa en gång. Ville inte spara krafter även om det var svårt att helt bortse från att jag skulle sringa en gång till lite senare. Kom i alla fall i mål på personligt rekord och trött som.....jag vet inte vad!
Planen var att jag skulle löpa igen på den fjärde sträckan men bytte snabbt till mig den femte och sista istället, allt för att få lite mer tid för vila och återhämtning.
Gav mig ut på sista etappen, helt kravlöst, och fick ett väldigt flyt i steget. Tappade lite tempo på mitten men kunde hålla samma hastighet sista två km, som jag gjort på första varvet. Sista 800m arrangerades en spurtuppgörelse mot en kille längst banan, som jag vann. Sluttiden blev klart över förväntan.
Samtliga deltagare i Harens IF sprang sina sträckor på rekordfart och alla var sprudlande glada. Stafett is the shit!
