Imponerande triathleter
Idag har Stockholm Triathlon gått av stapeln. En festlig tävling som får den mest inbitne atleten att imponeras. I strålande solsken har vi hejat när våra vänner simmat i 17-gradiga Djurgårdsbrunnkanalen bland sjögräs och skärp. Vi har hejat när de cyklat längst innerstans gator. Vi har hejat när de sprungit varv, på varv, på varv, på varv runt Djurgården. Men framförallt har vi gratulerat dem till att ha genomfört en så prestigefylld tävling.
Jag har sprungit 30-40 tävlingslopp under de senaste fem åren. Jag har gjort en mini-Ironwomantävling med simning, cykling löpning. Jag har sprungit två marathon. Men jag imponeras stort över de som genomför triathlontävlingen och som dessutom ser sprudlande glada (men slitna) ut efter målgång.
Om det inte vore för att jag tycker att det är så förbaskat trist att cykla, och för att jag simmar som en kratta, så skulle jag mer än gärna genomföra en triathlontävling. Men vem vet, när jag tröttnat på tävlingsmilen och bockat av Vasaloppet på min att-göra-lista kanske det är jag som står på startlinjen till Stockholm Triathlon år 201X?
Jag har sprungit 30-40 tävlingslopp under de senaste fem åren. Jag har gjort en mini-Ironwomantävling med simning, cykling löpning. Jag har sprungit två marathon. Men jag imponeras stort över de som genomför triathlontävlingen och som dessutom ser sprudlande glada (men slitna) ut efter målgång.
Om det inte vore för att jag tycker att det är så förbaskat trist att cykla, och för att jag simmar som en kratta, så skulle jag mer än gärna genomföra en triathlontävling. Men vem vet, när jag tröttnat på tävlingsmilen och bockat av Vasaloppet på min att-göra-lista kanske det är jag som står på startlinjen till Stockholm Triathlon år 201X?
Kommentarer
Trackback
