Underbara B.A.R
Den yngste medlemmen gör Stockholms nattliv och är bevisligen så ung att han pallar en tvådagars. Vi övriga laddar för the big party imorgon.
Familjen har anlänt
Franskt välkomnande för la familia
Jaaa, jag vet att jag tjatar om Petit France var och varannan månad men det är för att det är ett så otroligt bra ställe!
Loka med lakrits
Bubbelvattenmissbrukare som jag är så testar jag alla nya smaker som lanseras. Lokas nya jordgubb/lakrits är god, fast lite äckelgod. Det är konstigt med lakritssmak på dryck men det funkar för lakritsfantaster som mig. Fast den kommer inte bli någon favorit.
Det finns ingen tid för sjukdom!
Mitt livs största fest stundar till helgen och redan på torsdag börjar mina gäster att ramla in. Det betyder att jag inte mycket att stå i i veckan och framförallt betyder det att jag inte har tid med någon sjukdom.
Men lika säkert som ett brev på posten kommer nån slags magsjuka farande. Jag vägrar i och för sig att acceptera att jag kan vara sjuk och hoppas att jag bara ätit nån gammal och sur yoghurt eller felmärkt bacon. Illamående hela dagen och efter mitt livs plågsammaste löprunda hem från jobbet kom alla sjukdomssymptom på en och samma gång. Dags att krypa till matbutiken, köpa coca cola, kurera och hoppas på det bästa. Kanske är det falskt alarm och jag är med i matchen imorgon igen. 
Det är vår!
När de här små gula töserna kikat fram, då vet man att det är vår på riktigt!
Lördag i norrlänskt tecken
Mitt bidrag till kvällen är drinktilltugget, självklart i samma tema. Tunnbrödrullar med renkött och pepparrot.
Fyra onda flugor, och en god på en smäll
Jag avskyr att gå på stan en fredag efter jobbet.
Jag avskyr att gå på stan en löningsfredag efter jobbet.
Jag avskyr att gå på stan en löningsfredag efter jobbet och prova kläder.
Ändå är det precis vad jag har gjort.
Tre timmar mellan avslutande arbetsdag och middag med underbara tjejer spenderades på stan. Dessutom på de allra värsta ställen jag vet, Drottninggatan, Gallerian och Åhléns City. Redan efter tio minuter var jag knäckt men stålsatte mig och gick effektivt igenom hela att-göra-listan och genomförde de inköp som behövde ordnas, plus lite till.
Fullkomligt utpumpad var jag förtjänt av Anglais chévreburgare, chokladfondant och gott vin. Förenat onda nyttor med trevligt nöje och helgen är infirad.
Stämmer talesättet?
Färska dadlar á la Omar
Mitt senaste alternativ när det är akut nödläge på att äta något är färska dadlar. Efter att ha överkonsumerat russin i ett par månader, har jag nu övergått till dadlar istället. Men färska dadlar, inte torkade. Dadlar orkar man inte äta så många av, och det är exakt det jag är ute efter: att bli nöjd av bara ett par stycken, inte kilovis. Blir dadlarna lite torra innan asken är slut kan man piffa upp dem genom att baconlinda eller fylla dem med chévreost. Men då blir det lite för matigt för att sitta och småäta klockan nio på kvällen.
Känner mig dock som en blandning av Omar i Ture Sventon och min iranska kollega när jag sitter med dadelasken på soffbordet varje kväll.
Glöm inte tonfisken!
Jag har nästan glömt bort den, det är på tok för länge sedan jag åt det sist. Tonfisk är sån där mat som är sagolikt god när man äter den, men som man aldrig riktigt är sugen på när man går runt i affären och funderar på vad man ska äta till middag. Tonfisk luktar kattmat, ser ut som något som är färdigtuggat och utspottat men smakar tack och lov som himmelriket. När den är så där ljusrosa, som den är precis när man tar den ur burken, då är den så god att det saknas ord.
Jag drömmer mig tillbaka till mina tonårsfredagar när jag och mina vänner alltid åt tonfisksallad och tittade på Sikta mot stjärnorna (eller vilken fredagsunderhållning det nu var). Mina föräldrar behövde inte vara särskilt orolig för att jag skulle bli ligist, dricka folköl eller vandalisera macken. Nej, nej, jag körde visserligen moped men utöver det var det stående tonfisk på fredagskvällarna.
Jag har längtat i flera dagar efter den här tisdagen och att få äta tonfiskröra med gräddfil till middag. Först ett långpass löpning, sedan sallad med tonfiskröra och därefter vinkväll men kära vänner. Tre flugor på en kväll kan man säga. Underbart!
Lookalikes och dubbelgångare
Jag tycker inte själv att jag har något direkt lookalike men har genom åren fått höra att jag är en kopia av snowboardproffset Aprilia Hägglöf, Natalie Portman och Olivia Wilde. De senaste i min rad av dubbelgångare har varit ICA-Cindy och "hon-som-är-med-i-TV-serien-Revenge".
Jag har kunnat se vissa likheter med en del av namnen ovan medan andra har känts mer som en tacksam komplinang än en lookalike. Men nej, ingen av dem är min dubbelgångare i alla fall.
Hjälten Myhrer
Affirmera mera
Badrumsdörren smyckad med en leende glad bild på mig själv vid målgång när jag vann strandloppet "Pricka tiden" 2011. Löpsedeln blir min mentala väg till att se mig själv lyckas.
Affirmationen gäller det löpmål som jag alltid sucktat efter, men aldrig på allvar trott mig kunna nå. Men ifjol nosade jag det i svansen och insåg att det faktiskt finns en chans.
Målet var att ta skalpen under sommaren 2012, men den där överjä-liga lunginflammationen och långvariga frånvaron från träning gör att det inte längre är realistiskt att springa milen på 44,58 i år. Men med bra förberedelser kanske 2013 kan bli året då drömmen slår in?! Målfokuserad träning och affirmera mera, tillslut kommer belöningen.
El Diablo levererar
Man blir aldrig besviken!
Efter en magnifik oxfile på Levendi följdes kvällen planenligt upp med Stockholms bästa drinkar på underbara El Diablo. Och El Diablo håller måttet år efter år och överträffar alltid förväntningarna.
Här är Kungsholmens trevligaste barhäng och tveklöst stans bästa drinkar. Det finns inte ord för kvällen kombination med Sambuca och citron! Jag är fortfarande lyrisk! Exprimentet med espressomargarita med kardemumma håller också för den absoluta toppen.
P & E bor två trappor ovanför El Diablo. Tur att inte jag gör det. Då skulle jag sitta i baren igen imorgon. Och dagen efter det. Och dagen efter det...
Adam live
Jag har skapat en ny vardagsrutin.
När jag kommer hem från jobb eller träning kollar jag på Adam live på TV3. Vanligtvis har jag nästan aldrig tv-n igång, men de senaste veckorna har jag börjat följa Adam, Carin och Daniel och upptäckt att de ofta har intressanta gäster, gör roliga och avslappnade intervjuer och hittar på en hel del bus. Dessutom gillar jag Carin da Silva. Hon har en förmåga att alltid skratta och vara glad.
Idag dök Darin upp i programmet. Han ser exakt likadan ut som 2004 när han slog igenom. 
Rödbetor och chèvre
Ikväll består middagen bland annat av två av mina favoriter; kokta rödbetor och varm chèvreost med balsamicocreme.
Mmmmmmm!!
Det blir alltid som man tänkt sig
Jag är frälst!
I eftermiddag deltog jag i en föreläsning som anordnades av Trygghetsrådet. Föreläsare var den mentala coachen Olof Röhlander, som blev årets talare 2011.
Föreläsningen handlar om att man själv styr alla val och att allting alltid blir så som man tänkt sig. Tiden gick alldeles för fort och publiken skrattade nästan hela tiden, trots att egentligen hela innehållet är ganska allvarligt och självkritiskt. Men Olof har en underbart sätt att fånga publiken genom sitt sätt att berätta situationer och sätta sig in i karaktärer. Med minspel, röstlägen och kroppsspråk får han alla att känna igen sig själva och människor i omgivningen.
Föreläsningen är bland det bästa jag någonsin hört och alla borde få möjlighet att lyssna på den. Tyvärr glömmer man vissa delar av innehållet men några poänger sitter kvar i minnet. Vid minnesförlust kan man annars spana in Rhölanders hemsida eller läsa hans bok med samma namn som föredraget.
Så, det blir alltid som man tänkt sig, så det gäller att tänka sig för och verkligen tänka det som man vill ska hända. Nu är det slut på "det kommer aldrig att gå", "nu får jag inte missa", "det här kommer att vara svårt" och "imorgon är jag garanterat trött".
Istället kanske det är dags för en kylskåpsaffirmation á la Annika Sjöö. Fast på min kommer det inte att stå "Jag är så lycklig för att jag vunnit Let's Dance", eller "Jag är så glad för att jag är gift med M". På min affirmationslöpsedel kommer det att stå "Jag är så lycklig för att jag har bestigit Kilimanjaro" och "Jag är så glad för att jag..."
Festfix
Måndag med festfix.
Maten beställd.
Bordsplacering färdig.
Tävling klar.
Ett års festångest är bortblåst.
Det här kommer bli kul!
Bortglömd favorit
Garden är ett fantastiskt ställe, en vinterträdgård där mat- och fikagästerna sitter i trädgårdsmöbler och där det alltid doftar en blandning av kaffe, kryddor och blommor. Stället ligger lite undangömt, på övervåningen i glashuset på köpkvarterets parkering men är en riktig pärla. Utöver restaurangen finns också en liten butik som säljer lyxiga tvålar, blommor, te, kryddor och fina skålar och burkar.
På menyn finns både rejäla varma lunchrätter, smårätter som soppa och toast, och mackor och wraps. Allting är vällagat och underbart gott! Det är alltid lika svårt att bestämma vad man ska välja, men man blir aldrig besviken. Dagens chevre chaud med rödbetor var en riktig höjdare.
Och som om matmenyn inte vore nog, så är det uppdukat med idel sagolika bakverk längst beställningsdisken. Hembakta bärpajer, cheesecakes, kakor och tårtbitar. Att välja fikabröd är precis lika svårt som att välja lunchmat.
Garden är tveklöst en av mina absoluta helgfavoriter, oavsett om det gäller lunchmat eller fika. Nu närmar det sig dessutom vår och sommar och då kan man avnjuta godsakerna i deras öppna, inglasade trädgårdsdel. Jag längtar!
Fokuserad lördag
Lördag morgon: Första löprundan på 1 mil sedan hösten 2011
Lördag förmiddag: Övertidsarbete, 7 av 10 listor inlästa
Lördag eftermiddag: Införskaffande av 3 födelsedagspresenter, inslagning och postning
Lördag kväll: Inflyttningsfest
Himmelska fruktkusar
Jag är varit flitig köpare av föregångarna Frökusar och Havrekusar, men den senaste varianten med torkade tranbär och aprikoser är så goda att jag skulle kunna leva på dem i en månad i streck. Jag skulle mer än gärna VILJA leva på dem i en månad. De är så sagolikt goda att jag drömmer om dem på natten, suktar efter dem på dagen och vräker i mig påse efter påse på kvällarna.
Glöm skinka, ost eller grönsaker. Kusarna är absolut godast med enbart smör. Pålägg göra sig icket besvär.
Tack P för att du uppmärksammade mig på världens godaste bröd!
Sockerberoende grande
Sedan söndag kväll klockan 21 hade jag inte ätit varken godis eller fika (bara en hel ananas och ett halvt paket russin). Måndag gick hyfsat bra. Tisdag gick bra tack vare att jag befann mig i situationer där jag omöjligt kunde införskaffa något sött eller ha tid att tänka på det. Halva onsdagen gick okej, men sen var det klippt. Under eftermiddagen tappade jag all koncentrationsförmåga, gjorde fel, blev disträ, tappade fokus och kunde inte tänka på nånting annat än att få äta någon gott. Efter två timmars plågsam pina och försök med frukt och kaffe fick jag en reklamtablettask av min kollega, som troligen inte stod ut längre. Asken var som himmelriket! Tappade två godisar på golvet men åt upp dem, inget förspills!
Det är helt makalöst hur mycket sockret påverkar mig. Jag har ingenting emot att äta godis, fika och annat "onödigt", men problemet är att jag inte kan hantera mängderna och äta med måtta. Jag måste äta allt eller inget. ½kg godis eller inget alls. En påse chips eller ingen alls. Fem bullar eller ingen alls. 200g Marabou chokladkaka eller ingen alls. Jag snittar mer än 1 kg godis i veckan. Lägg därtill stora volymer fikabröd, chips och kilovis med russin. Jag har helt enkelt ingen karaktär, är helt hopplös!
Min enda tröst är att min käraste kollega M har exakt samma problem. Vi är lika gamla, lever likadana liv på så gott som alla punkter och har precis samma problem med sockret. Vi stöttar varandra, men vi stjälper också varandra. "Om du köper äppelpaj efter lunchen så gör jag det". "Okej, jag köper äppelpaj om du också gör det". En grisblink senare har vi köpt varsin "portion" äppelpaj i företagets matsal. Om det hade varit en normal portion paj med lite vaniljsås hade det inte varit något problem. Men vi proppar platslådan full tills locket knappt går igen, och tar mest smuldeg inte så mycket äpplen. Såsen får inte plats i lådan så den fyller upp en hel kaffemugg. Våra portioner skulle egentligen räcka till en hel familj, men vi smäller i oss det helt själva på fem minuter, ser på varandra och säger "Jaha, nu då? Vad ska vi äta nu?"
Hårresande bionöje
Men i ärlighetens namn ägnade jag nog mest tid åt att beundra Witherspoons hår och frisyrer. Jag har någon slags besatthet för hår och Witherspoon är helt klart en av mina topp tre hårfavoriter. Jag skulle göra mycket för att få den kalufsen!
Livet kan ta slut imorgon
Döden är alltid ledsam och otäckt men på något sätt blir det ännu värre när det händer helt oväntat och livet plötsligt tar slut för någon, utan att någon är förberedd.
Tänk er att kliva upp på morgonen, klä på sig, lämna hemmet, låsa ytterdörren och bege sig till jobbet. Men aldrig komma fram...
Idag hedrades X av hela bolaget med en tyst minut. Imorgon hedras älskade mormor på sin dag. Även om hon inte varit med de senaste 6,5 åren så firas ändå hennes födelsedag imorgon. Och självklart firas den med hennes favoritlåt och bondkakor. Traditionen med bondkakorna kommer leva kvar för all framtid.
Vasaloppet - när blir det min tur?
Jag har haft en dröm om att åka Vasaloppet i ganska många år nu. Eller kanske är det en mardröm? Jag vill gärna åka loppet men inser samtidigt att 9 mil är vansinnigt långt och att jag är en för dåligt skidåkare, särskilt så länge som jag bor i Stockholm och inte har tillgång till snö eller bil så träningsmöjligheterna blir bättre.
Förra året var det väldigt väldigt nära en anmälan, men i år var det aldrig aktuellt på grund av motivationsbrist och sedan lunginflammationen som jag fortfarande lider sviterna av.
Kanske 2013 är året då jag står i Vasaloppsspåret? Fast då måste jag först försöka muta mig till en startplats långt fram i startleden, för det är otänkbart att jag står och köar i varje kurva och backe. Det tålamodet har jag inte och för mig är tiden alldeles för viktig.
Jag misstänker trots allt att jag även nästa år kommer att se loppet från frukostsoffan istället för från skidspåret.
Tummar för lördagens Gladiatorutmaning
Medan utmanarna troligen laddar med pasta, energidryck och powerbars, laddar klacken med Toast skagen, kalvstek med risotto och stekt ananas med lakritsglass. Sämre lördag kan man ha!
Försvunnen kryper under skinnet
En och en halv timmes stress, ångest, panik, hjärtklappning och ilska. Svenska filmen Försvunnen kryper under skinnet redan efter första tre minuterna.
Det är många år sedan jag såg en så enkel men ändå genomträngande otäck film! Hjärtat rusar långt efter filmens slut.
Men en eloge till Kjell Bergqvist. Läskigare roll kan han nog inte spela. Jag kommer vara rädd för honom för resten av livet misstänker jag.
Just nu är jag glad att jag bor mitt i Stockholms innerstad. Skulle inte vilja ha en grusväg genom skogen att promenera hem ikväll. 
