flisthlm

Sillunch, nubbe, grillning och gott sällskap.

Firande i kärnan av Stockholm city, Vasastan. Mysigt, men erkänner att jag saknar mindsomrarna i Siknäs och Ulldalsviken.

Hela gårdagskvällen spenderades med käraste M på vårt favoritställe Loopen i Hornstull. Den karibiska stämningen och goda maten gör Marinan till ett av mina tre bästa ställen i Stockholm på sommaren. Hamnburgare, skagenröra, räksallad eller ostbricka, vad man än väljer från menyn vet man att man bli nöjd, glad, mätt och belåten. Nytt besök inom kort.

Ingen sommar utan Loopenkvällar!

När jag tränar försöker jag lägga ett av huvudmålen mat efter träningspasset, frukost, lunch eller middag inom en timme efter avslutad träning för bästa återhämtning och uppbyggnad. De gånger jag inte får middag direkt efter träningen fyller jag oftast på med ett mättande kokt ägg och en proteinshake.

Visserligen är det bara en myt att amatörer som jag (och många med mig) ska inta extra protein efter träningen, men i mitt fall väljer jag det för mättnadskänslans skull. Jag mår alltid illa efter ett hårt träningspass och då behöver få i mig så mycket ätbart det bara går med så lite volym som möjligt. Alternativet är att jag bara fyller på med vätska och då blir det kämpigt för de nedbrutna musklerna att kunna läka och byggas upp igen.

Proteinpulver är ett tacksamt hjälpmedel på mattraven men den som uppfann pulvret missade en väsentlig sak, smaken. Varför måste allt proteinpulver smaka apa, så man nästan kräks efter bara några klunkar? Oavsett om det är smak av jordgubb, choklad, päron eller hasselnöt så får jag kväljningar bara av lukten och har hittills aldrig lyckats dricka upp en hel portion på 3 dl utan att slutet nästan kommit upp igen, trots att jag håller för näsan!
Det smakar lite bättre om man blandar shaken med mjölk istället för vatten, men ändå. Ska det vara så svårt att få det att smaka gott?!

Ge mig en shake som smakar som McDonald's milkshakes, då snackar vi grejer!

Jag har alltid varit ganska kräsen när det kommer till ost. Inte kräsen på ett sådant sätt att "endast det bästa är gott nog" utan snarare för att jag knappt gillat några ostar alls.

Innan skolåldern var det bästa jag visste syltlök, oliver och ädelost. Nån gång kring 7-årsålder ändrades dock smaklökarna och ädelost började lukta fotsvett.
Under de senaste 15-20 åren har jag ätit så smaklösa ostar som möjligt. Hushållsost på smörgåsen och brieost på kexen. Men senaste året har jag fått lite mer vuxna smaklökar och gillar fler och fler ostar. Hårdost har jag fortfarande lite svårt för, men mögelostar tycker jag blir godare och godare för varje år.

På helgens vinprovning avnjöts franska viner tillsammans med franska ostar. Några av ostarna luktade så håret på armarna reste sig, men samtliga var goda och några var oemotståndligt goda!

Den salta roquefortosten var gudomlig till det söta dessertvinet och den syrliga getosten bland det godaste jag ätit. Till och med den speciella och exklusiva hårdosten Comté var god tillsammans med det sträva och kryddiga Bordeauxvinet.

I sommar kommer det bli fler ostbrickor än vanligt på den norrländska rivieran. Nu när jag dessutom blivit expert på hur ostarna och vinet ska giftas, så blir det inga problem att hitta härliga kombinationer. Välkommen till S-å på fransk afton, öppet hela juli! (Ostälskare Ödlan lär vara första gäst)

Söndag morgon och det regnar som om vattnet aldrig ska ta slut. De senaste fem timmarna har det bokstavligt talar öst ner, men jag tycker det är det bästa sommarmyset! Den här söndagen är en sån där dag då jag varken behöver eller vill sticka ut näsan utanför dörren, och vädret gör det därför legitimt att hålla sig hemma och inne precis hela dagen.

Efter att de senaste två dagarna ha missat vidare avancemang i fotbolls-EM och arrangerat en hejdundrandes möhippa, passar det utmärkt med en innedag. Kylskåpet fyllt av diverse godsaker från gårdagen och 200 bildbevis att gå igenom. Söndagsmys!

En helt vanlig torsdag?

Inledde med att bli attackerad av en svan. Passerade halvtid vid en asiatisk buffé och tryckte 12 sushibitar, 10 friterade kycklingbitar och en portion biff szechuan. Avslutade med dubbla afterworks och en middag.

En helt vanlig torsdag.

Inför helgens invasion av nio stycken brudar trimmas boet till skinande tipptopp.

Ägnar hela kvällen åt min absolut värsta hushållssyssla, alla kategorier, städning. Dammtorka, röja, dammstuga, torka badrum, skura golv, rengöra köket, plocka i hallen, renbädda, bära upp på vinden och så vidare plus.

Tack och lov torkades fönstren för en vecka sedan men gårdagens regn har gjort dem fläckiga och prickiga igen. Så mycket för den putsningen...

Ett halvår senare har även jag tagit mig tid att i lugn och ro, och med full koncentration, lyssna å Olof Wretlings vinterprat.

Olofs sommarprat på Olofdagen i somras var världsklass. Hans vinterprat om julklappsboken var inte sämre, jag skrattade högt så hela flygbussen undrade om jag var schizofren och hörde röster för mig själv? I sommar, på Olofdagen kommer hans tredje radioprat och jag har redan nedräkning till "kvinnorna i mitt liv".

Olof är magisk, fantastisk, helt enekelt världsbäst. Hans sätt att berätta är helt oslagbart och han kan få vilken poänglös historia som helst att bli en sagolik succé. Jag ler så fort jag tänker på katten Måns, morfar Alfons, brasiliens nationalsång och Nils från Glommersträsk. Och kanske bäst av allt; Katla och Vaja con dios.

Har du inte lyssnat? Gör det! Har du lyssnat redan? Gör det igen! och igen! och igen!

Överraskningen på Arlanda blev lyckad och uppskattad men höll på att bli ett fiasko eftersom jag fastnade i säkerhetskontrollen på grund av en bruleebrännare i handbagaget. Rutinerat?!

Fyra dagar i norrland med två farbröder och fruar. Jag har glömt hur svenska låter, jag kallar tv:n för fehrsehen och jag rullar på R:en. Stinkefisch, fussball, biljardturnering, älggryta och otal släkthistorier. Förhoppningsvis ses vi snart igen!

Om två timmar kommer jag att överraska två av mina tyska farbröder med fruar på Arlanda. De är på väg upp till norrland på semester och har inte en aning om att de ska få träffa sin svenska brorsdotter för allra första gången respektive för första gången på 13 år.

De senaste dagarna har jag övat på mitt pokerface för att inte visa att jag känner igen dem, eftersom jag vill se om de känner igen mig först. Jag har också övat på min tyska för att kunna konversera behjälpligt under de dagar vi kommer att umgås.

Wish me luck! Sie werden so überrascht sein!

Ikväll var det dags för ny drabbning mellan 14 kollegor på Grönan. En 7-kamp där mitt lag gick segrande ur strider, bland annat tack vare min seger på "hästkapplöpningen" och tredjeplats på "Woody". Inte helt oväntat valde jag däremot att stå över Insane-åket. Inga karuseller för oss åksjuka.

Hur firar man naionaldagen egentligen? Jag har inget rätt svar på frågan.

Jag har firat dagen med allt från fönstertvätt och långpromenad, till löpning runt Årstaviken med sällskap och ett pojkvänsintroducerande, via en spontan laxlunch med annat sällskap på Medis. Spritt och spretigt firande alltså, men på det hela taget en riktigt härlig, solig och ledig onsdag när den är som bäst.

Sverige - Serbien på Råsunda

Ikväll avgörs det vem som blir den fjärde att vinna Mästarnas mästare. Egentligen håller jag mina tummar för världens bästa och roligaste handbollsspelare, Magnus Wislander. Men jag tror inte han vinner. Jag tror att det för första gången blir en kvinnlig segrare. Pernilla Wiberg är löjligt stark i alla grenar, jag tror hon tar hem det.

Idag har 2012 års Stockholm marathon gått av stapeln. TACK OCH LOV var jag inte anmäld i år. Hade jag haft en startplats kan jag lova att jag hade dragit mig ur och stannat hemma istället. Konstant ösregn exakt hela dagen, 5 plusgrader och blåsigt värre (12 m/s), kan ett marathonväder vara sämre? Knappast!

Men självklart är jag inte sämre än att jag jagt runt Stockholm innerstad ändå, och hejjat fram alla tusentals tappra som trotsat vädret och ändå sprungit loppet, trots stelfrusna ben, genomblöta kläder och nedslående humör. Iförd fem tröjor, regnställ, keps, gummistövlar och handskar har jag hejjat fram löpare längst gatorna i fyra timmar. Jag höll värmen men var inte ett dugg avundsjuk på de som frös så att de skakade. Som min kära M skulle ha sagt: "Du ska inte springa nån j-la mara igen, det är inte ett dugg roligt, för tänk om det spöregnar!" Jag är ytterst tacksam för att jag sprungit mina två marathonlopp när det varit soligt och 30 grader varmt. Det var gräsligt jobbigt men knappast i närheten av så slitsamt som att springa i 5 grader, regn och blåst.

Men det är ändå inte utan att jag blir sugen på en tredje mara. Kanske 2013? För vad är oddsen för att det är så här uselt väder två år i rad? Det borde väl inte vara möjligt....?

Idag har tidningen Runner's world haft en förhandsvisning av Mårten Klingbergs komedi Cockpit som har premiär i mitten av juli. Jag tyckervisserligen om svensk film men är ändå alltid lite skeptisk innan, helt enkelt för att det går för många skämsfilmer på varje bra svensk film. Men den här gången kan jag inte säga annat än att det kommer en riktigt underhållande film i sommar!

Piloten Valle blir arbetslös men får nys om ett pilotjobb där en kvinna kommer att kvoteras in. Vad gör han? Jo, klär ut sig till kvinna och får jobbet. Förtexten må låta löjlig men det blir riktigt underhållande och dessutom finns en sensmoral i filmen som inte är att förakta. Många skratt, fyndiga kommentarer och framförallt riktigt bra skådespelarinsatser. Två av mina favoriter har huvudrollerna, Jonas Karlsson och Marie Robertson. Dessutom har Björn Gustafsson en kul biroll som han är som klippt och skuren för.

Helt enkelt, se filmen! Fem fenor av fem möjliga!