flisthlm

Idag börjar min semester på riktigt. Klockan 12:30 checkade jag ut från arbetet för vidare färd mot Bromma, Umeå och slutligen paradisen på den norrländska rivieran.

 

Förmiddagens arbete skulle utföras hemifrån, för att spara lite tid. Klockan 06 upptäckte jag att badrumslampan ar trasig. Drygt, men orkade inte byta när jag var nyvaken. 06:15 upptäckte jag att spisen inte fungerade när jag skulle koka ägg. Drygt, det verkar vara något elfel hos mig. Efter en egen liten felsökning inser jag att hela lägenheten är strömlös, liksom hela huset. Tack för internet i mobilen, för på så vis fick jag vetskap om att det inte var bara var ett fel hos mig utan på hela södermalm.

 

Jag jobbar dagligen med e, strömavbrott och sviterna efter strömavbrott. Det är dock först nu jag i ärlighetens namn fått förståelse för bitterheten hos de kunder som är strömlösa. Eftersom jag varken kunde göra frukost (hade bara ägg hemma eftersom jag reser bort idag), duscha (fanns bara iskallt vatten) eller arbeta (internet fungerade inte heller) så fick jag bege mig ut på stan till första bästa ställe med ström och med wifi. Förmiddagens arbetspass och frukost har således utförts på Clarion hotel i oförskämt smutsigt hår. Det gäller att vara kreativ.

 

Lagom tills att jag kom hem för att lämna arbetsdatorn och hämta upp resväskan för att åka till flygplatsen, kom elen tillbaka. Skönt, då slipper jag i alla fall oroa mig för att det ska hinna börja tina i frysen.

 

Nu lämnar jag allt vad jobb heter bakom mig och styr kosan mot min favoritplats för fyra veckors avkoppling, frosseri, träning och total njutning. Ledigheten inleds med dop och födelsedagskalas, för att senare innehålla bröllop och nykläckta bebisar. Jag har längtat till den här dagen så länge, känner mig nästan som ett barn inför julafton!

 

2012 har verkligen varit året då jag varit otursförföljd. Jag brukar vanligtvis inte klaga utan snarare ofta anse mig vara lyckligt lottad, men nu måste jag dessvärre säga att han där uppe verkar tycka att det är min tur att ha idel missöden.

Som om vinterns lunginflammation och därefter ett antal tusenlappar i sjön när möbelvaruhuset jag köpt en fåtölj från gått i konkurs,  inte vore nog. På Island gick plötsligt min systemkamera sönder. Mitt i en fotoserie blev den tyst, svart och stendöd. Den har inte gått att återuppliva och vad annat finns att göra än att lämna in den för reparation hos Nikon. (Den här gången är jag dock väldigt tacksam över att bo i Stockholm och kunna besöka deras kontor en kvart från min arbetsplats).

 

I vanliga fall fotograferar jag inte särskilt ofta, men just på resor och under sommaren är jag en flitig fotograf. Därför är det ett extra illa valt tillfälle att min kamera går sönder när jag är på Island och därefter måste lämnas in på reparation när jag ska upp till norrland i fyra veckor, och bland annat fotografera på dop och bröllop. Varför detta oflyt?

Jag lyckades i alla fall tjata mig till en lånekamera under tiden, men fick då skriva på ett avtal om att jag står för eventuella kostnader för den kameran. Det i sig är inte så konstigt, men det jag inte gillar är att kameran är värd mer än dubbelt så mycket som min egen kamera! Med andra ord har jag fått låna en värsting, vars funktioner jag inte förstår och vars värde är så högt att jag inte kommer att våga använda den, av rädsla att något ska hända.

 

Det första jag gör imorgon bitti är att komplettera min försäkring. En självrisk kan jag leva med, men inte att betala drygt 15 000 kronor om något händer med en lånad proffskamera.

 

 

 

Sex dagar i mitt nya favoritland är slut. Underbara dagar med sovmorgon, Skyrfrukost, otal mil i hyrbil genom det fantastiska landskapet, ridtur på islandshäst, svavelbad, Gullfoss, Geysir, Thingvellir, Hallgrimskirkja, Reykjavik, Sverrirs bartips och framförallt magiskt god mat! Lägg till detta ett osannolikt bra väder med 20 grader och solsken varje dag.

Bara ett missöde, min kamera havererade.