flisthlm

För tre timmar sedan fick jag jullov!

 

Nu väntar drygt två veckors julledighet och redan imorgon anländer jag till norrland och ser fram emot några dagar med skidåkning, pusselläggande och konstant ätande. Förhoppningsvis har jag några grymma julklappar med mig tillbaka ner till Sthlm sista dagen på året.

 

Tack för 10 cm blötsnö. Skottningsansvarig har gjort sin plikt och skottat upp hela innergården. Ser fram emot morgondagens träningsvärk.

 

Igår fick jag en akut craving efter lasagne.

 

Jag lagar nästan aldrig lasagne och när jag väl gör det blir det oftast varianten med rökt skinka och salami. Men igår gjorde jag en klassisk lasagne med köttfärs- och berchamelsås. Åh så gott!

 

Bäst av allt, den blir nästan ännu bättre att värma dagen efter!

 

 

 

Klockan åtta i morse satt jag med gåshud och rysningar på armarna och tårar i ögonen i atriet på jobbet och lyssnade på Adolf Fredrik kyrkas ungdomskör som lussade för hela kontoret. Jag har aldrig förut sett och lyssnat till ett så proffsigt luciaframförande. Det var vackert och stämningsfullt, men framförallt sjöng de 19 ungdomarna så fantastiskt fint. Alla klassiska jul- och lusicasånger i fyr- och ibland femstämmigt. Nu är jag redo för julen.

 

Dagens boktips: Livet efter dig av Jojo Moyes. Halva boken är en lättläst och smått underhållande historia, som sedan övergår i gravallvar och en mänskligt dilemma som jag inte tror att någon människa vill utsättas för.

 

Aldrig någonsin tidigare har jag gråtit så mycket när jag läst en bok. Jag hulkar, snörvlar och har svårt att få luft. Boken avgörs inte förrän på den allra sista sidan och är en fantastiskt fin skildring av en kärlekshistoria men med en allvarlig tvist.

 

Vad skulle du göra om någon i din närmaste omgivning ville ha hjälp att ta sitt liv på en schweizisk klinik?

 

Äntligen har jag fått möjlighet att testa en av årets nya tapasrestauranger i Stockholm, Sthlm Tapas. En helt underbar tisdagsmiddag med gott sällskap och fantastiskt god mat.

 

Menyn är bästa tänkbara, 30 rätter till samma pris och det kommer behövas många besök till för att beta av alla goda rätter. Servicen är fenomenal, på gränsen till för bra och trevlig, och maten är gudomlig. Snygg, god och väl tillagad. Kvällens höjdpunkt var mangosalsan och guacamolen med exakt rätt mängd koriander.

 

Jag längtar tills vi ses igen!

 

Det är nog närmare ett år sen senast, men idag var det dags igen. Jag och M möttes i en boxningsmatch på Sats boxpass. Kickar, slag och krokar. Blåmärken, trasiga naglar och väntande träningsvärk i rygg och armar. Men värst är skakningarna. Flera timmar efter boxningspasset är njag alltid så skakig att jag knappt får in gaffeln i munnen eller hittar av svara-knappen på mobilen. Bara det här korta inlägget har tagit flera minuter att skriva och för att inte tala om att försöka skriva något med papper och penna, dödsdömt!

 

Men det är ett kul sätt att umgås, över ett träningspass, och idag fick jag mig till och med två träningsdejter eftersom jag hann med en i gymmet innan också.

 

 

Förra gången var det en trerätters norrlandsmiddag för 42 personer som intogs i cykelförrådet. Den här gången var det ett julfika som, förutom mandelmusslorna, innehöll vörtbröd med julskinka, saffranstoppar, julcheesecake, glögg, julmust, kakor...

 

Det är alltid en fröjd att få delta på A's bjudningar, både för gommen och för själen. Dessutom är det alltid en salig blandning av människor och man vet aldrig vem man möter i dörröppningen eller i sitt rimlag.

 

Sedan första dagen av tävlingen X-factor har det, enligt min mening, varit givet att lilla sockersöta underbarnet Awa skulle ta hem segern. om denna musiktävling går ut på att hitta en artist som har nånting extra, en x-faktor, så är det väl precis det som Awa har.

 

Hon är ung men har ändå en helt makalöst bra sångröst, bra uttal och framförallt ett otroligt scenspråk. När hon rör sig över scenen ser det ut som om hon aldrig gjort annat. Jag tror det kan bli en riktigt bra popartist av Awa. Hon har alla förutsättningar och all den talang som behövs för att komma riktigt långt, särskilt utomlands. Om några år tror jag att hon är Sveriges Beyonce.

 

Fredagkväll, ugnsstekt fjällröding med sparris- och avokadosallad och romsås, och en timmes frågesport med Luuk och Lindström.

Fredagarna är aldrig bättre än när På Spåret visas men det är också då jag saknar Vroksjab KFI som mest. Våra På Spåret-dejter på ÖK, Umeå 2006 var det ultimata fredagshänget!

 

 

idag träffade jag en av mina absolut närmaste vänner, som sedan ett år tillbaka bor i västeuropa, och det är först när vi börjar försöka prata ikapp som vi förstår hur mycket vi har att prata ikapp. Mellan gångerna vi ses hinner det inte alltid hända så mycket men ändå finns så mycket att berätta, fråga och uppdatera varandra om.

 

I det här fallet finns det dock ett slut på avståndet. Om något år kommer vi åter igen att bo i samma stad. Det får mig att börja längta efter och sakna andra vänner, som förmodligen för evigt kommer bo i andra städer, ännu mer.

 

När hela Stockholm har fokus på snökaos och oväder och hela övriga Sverige beklagar sig över stockholmarnas okunskap att ta hand om snömassorna, lämnar jag ämnet okommenterat och glädjs istället åt kvällens möte med höjdhopperskan Ebba Jungmark.

 

Ebba är en av de idrottstalanger som ingår i Vattenfalls sponsoravtal och ikväll mötte hon oss Young Vattenfall för att berätta om sitt liv, sin vardag, sin framgång och sin kombination av toppidrott och vanligt arbetsliv. Vi fick ställa frågor om högt och lågt, allt från förebilder och framtidsvisioner till om hon kan dunka i basket och varför hon plötsligt inte längre kunde göra en flickflack.

 

Hon berättade öppet och ärligt och gav svar på alla våra funderingar om träningsupplägg, balans i vardagen, konkurrenternas egenskaper och varför hon är så bra på hummerfiske.

 

En berikande kväll och förhoppningsvis får vi heja fram henne till en medalj i kommande mästerskap i mars.

 

December månad betyder mästerskap för damer i handboll. Idag drar EM i Serbien igång och Sverige får visa sin form direkt i öppningsmatchen, mot Danmark. Jag hoppas få se så här glada miner om si så där tre och en halv timme!

 

I väntan på det, Annikas underbara paleoscones.

 

Så var det dags igen. Efter tre dagars halsont och en dag med rinnsnuva så var febern här igen. En heladag hemma under en filt. Te, c-vitamin, echinacea och några mackor. När jag är sjuk blir jag alltid väldigt godissugen men eftersom termometern visar -13 grader så får jag helt enkelt klara mig utan godis, Alvedon och snåla på de sista dropparna Neceril och Eeze.

 

Sedan lunginflammationen, som höll mig sängliggande i en månad förra julen, så har jag varit extremt mottaglig för alla baciller som finns. Jag känner mig som ett dagisbarn som dras med den ena sjukdomen efter den andra. Aldrig tidigare har jag varit sjuk så här ofta. Måtte 2013 bli ett bättre år!

 

Idag skulle jag sitta i publiken och heja fram min vän Tobias Karlsson i den avslutande stjärnhoppningen i Globen International Horseshow. Men istället ligger jag i sängläge med huvudvärk, rinnande ögon och snyter näsduk på näsduk. Ingen lyckosam helg alls!

 

Men jag är säker på att dansante Tobbe kommer att sopa banan med sin häst, men jag hade förstås gärna varit där och sett på.

 

En lördagskväll i lugnets tecken.

 

Sex timmars övertidsarbete, en sen vinlunch på stan, men därefter lugnets hemmakväll på Södermalm. C-vitamin och echinasea bubblar, smarrig middag serveras, lördagsgodiset står redo och inom kort tar sig gänget i Så mycket bättre an Maja Ivarssons och The Sounds hits.

 

Det finns mycket annat man kan roa sig med en lördagskväll i december, men eftersom jag tänkt göra allt som står i min makt för att inte bli förkyld, är jag mogen och disciplinerad nog att stanna hemma och fira in advent och första snön med lite julmusik på rundgång.