flisthlm

Idag lämnar vi kontoret i Chokladfabriken i Sumpan, forever.

 

Ny adress i Arenastaden på måndag.

 

De är jävulens påfund

och

Avesta-C's påfund.

och

alldeles alldeles gudomligt goda!

 

Det är tur att leveransen bara kommer en gång i månaden

och

att 2kg-lådan bara räcker i max två dagar.

 

Räddningen för en sjukling som inte kommit utanför lägenheten på två dygn, är den inplastade post som dimper ner på hallmattan vid lunchtid. Tack Runner's world! Du vet när du som bäst beshövs!

 

Efter att ha sovit nästan 40 timmar under de senaste två dygnen, kanske jag kan lyckas hålla mig vaken länge nog för att läsa min favorittidning. Kan man inte utföra löpning så kan man i alla fall läsa om den.

 

Av det senaste dygnets 24 timmar har jag sovit 20. Behöver jag tillägga att jag är sjuk?

 

Nej nej nej!

 

Inställt långpass idag med. Inte på grund av väderleken. På grund av sjukdom. Halsont, snorig och rinnande ögon. Pax för att vara frisk imorgon igen.

 

Apelsin ska ju vara bra mot förkylning, därför äter jag mycket apelsinchoklad ikväll.

 

En lördagkväll på Ljunggrens takterrass. Bästa diskussionssällskapet och flertalet champagneglas. Och vad kan vara en bättre avslutning är nattamat i gourmetstil?

 

Glöm burgare eller varmkorv. Nattamat i världsklass är ett par sushibitar på Södermalms bästa japanska restaurang. Några rullar och nigiris med halstrad tonfisk och eldad lax.Jag känner fortfarande smaken...

 

Min kära vän IS flyttar till Holland och alla vänner har under kvällen varit samlade för middag på AG's för en god middag. Gudomligt kött och underbar creme catalaña till dessert. Dessutom idel gamla bekanta som jag saknat mer än jag anat. HE, måtte vi ses snart igen!

 

Efter middagen frod 25% av uppslutningen vidare och på vidarestället träffade jag min käraste kollega med vän, som drog med mig på ett av stans bästa ställen. En underbar kväll men goda drinkar, mycket dans och intressanta möten.

 

Så ska starten på helgen firas!

 

Idag är det den 23 augusti och första gången jag upplever ett riktigt åskväder under hela sommaren.

 

Jag har sett moln på avstånd och jag har hört muller, men det här är första gången för året som jag ser blixten och ett riktigt åskregn.

Jag som har efterlyst lite spöregn har verkligen fått vatten på min (balkong)kvarn, bokstavligt talat. Just i skrivande stund vräker regnet ner så som aldrig förr. Grannhuset syns inte till och snart hör jag inte längre vad jag tänker.

 

För tillfället är jag mycket nöjd över beslutet att gå raka vägen hem från pendeltåget, inte stanna till på vägen. Ett stopp längst vägen hade inneburit att jag just nu stått genomblöt ute mitt i ovädret, istället för att få njuta av det från insidan av fönstret.

 

Onsdagsbio.

 

Killen i stolen intill ser hela filmen genom sina fingrar.

Inte för att den är läskig.

För att den är skämmig.

 

Han skäms.

Jag skäms.

Jag sekundärskäms för alla som jublar i salongen.

 

...men det var i alla fall bra ögongodis emellanåt.

 

Mina kollegor vet att jag avskyr att shoppa, men de vet också att om jag shoppar så gör jag det på en sportaffär. Därför prickade de rätt födelsedagspresent när jag fick ett presentkort på den gigantiska sport- och vildmarksbutiken i Bromma.

 

Idag har presentkortet använts och i kassen finns en ny kajakflytväst. Jag har tidigare paddlat i en vanlig båtväst men eftersom den är lite för lång är det i vägen när man paddlar. Det här var därför ett perfekt tillfälle att få anledning att köpa en ny flytväst, en riktig paddler, som är smidig och kort både fram och bak.

 

Det enda tråkiga är att det dröjer ända till nästa sommar innan jag får använda den...

 

Det var länge sen senast, men idag har jag besökt en av mina favoritbutiker igen, Lakritsroten på Sveavägen. Det är meckat nummer ett för alla lakritsfantaster och de lakritsprodukter som inte finns i butiken, finns inte alls. Förutom hårda, mjuka, söta och salta karameller finns skorpor, marmelad, extrakt, kokböcker, pastiller och te, och mycket mycket mer.

 

Dagens besök grundade sig på att jag var ute efter lakritspulver till en laxpaj (!) och pannacotta. Men självklart slank det även ner några andra små lakritsfavoriter, så som Ryfors hallon- och lakritsfudge och citon- lakritskola. Dessutom upptäckte jag till min glädje att mina isländska lakritschokladfavoriter Nizza finns i butiken (så klart). Härligt! Med andra ord behöver man inte åka hela vägen till Reykjavik för att få sig en bit av världens godaste choklad!

 

Idag är sista dagen för OS-utställningen på Fotografiska museet i Stockholm. ePics utställning tillsammans med Luminaz och Panasonic är en av de bästa utställningarna jag sett.

 

Jag fick rysningar redan vid det första bildspelet från OS i Aten 2004. Jag fick gåshud av att lyssna på Jens Linds film om OS 1912 i Stockholm. Jag fick tårar i ögonen av att se bilder från de OS-ögonblick som jag minns allra mest. Kajsa Bergqivsts bronshopp i Sydney 2000. Susanna Kallurs fall i Peking 2008. JO Waldners guld i Barcelona 1992.

 

Men utställningen var också lärorik och informativ. Varje bild hade inte bara förevigat ett ögonblick, utan berättade också en historia. Ibland kända historier men ibland helt okända. Historier som är osannolika men likväl sanna.

 

Bilden av Usain Bolts målgång i Peking 2008 är otrolig. Den visar tydligt hur han utklassar hela det övriga startfältet med flera meter, på ett 9 sekunder långt 100-meterslopp. Det är osannolikt! Liksaså Bob Beamons längdhopp i Mexico City 1968, när han hoppar 8,90 cm, världsrekord med 55 cm. Att öka världsrekordet med en halvmeter är ockås helt osannolikt! Och det som kanske gjorde mig mest förvånad av allt, 1992 var första gången någonsin som en kvinna från Afrika vann ett OS-guld. Det var en Ethiopiska som vann i långdistans.

 

Bilder av medaljörer som gjorde hitlerhälsningen på prispallen, blandades med bilder av "Black power"-häslningen av svarta kortdistanslöpare. Bilder och berättelsen om könsdiskussionen, bland annat efter att en polska som vann i kula på 30-talet, upptäcktes vara en man vid obduktionen efter hennes (hans) död i samband med ett rån. Bilder av fuskare liksom kämpar, ibland de som bara kämpar för sin egen karriär, men ibland för ett helt land eller folkslag. En av mina gamla idoler, 400-meterslöparen Cathy Freeman, som bland annat genom sin seger i Sydney skapade fred mellan aboriginer och australiensare. Massakern i München 1972, när 11 israeliska deltagare sköts till döds. Och bland alla dessa historier dök en bild på drottning Silvia upp, som volontär och biljettförsäljerska under OS i München. Inte visste hon väl då att hon tack vare det volontärsjobbet skulle komma att bli Sveriges drottning!

 

 

 

 

 

Ikväll är det dags för Midnattsloppet. Vädret är bästa tänkbara (enligt mig) för ett kvällslopp, med ljum värme. Uppladdningen kan däremot diskuteras. Medan andra säkerligen laddat med pasta, riklig mängd vatten och lite fart i benen så har jag "laddat" med alldeles för lång promenad, sittande i solen och världens största bit Banoffe i magen. Man skulle kunna summera det med tre fel av tre möjliga.

 

Det franska caféet Saturnus har öppnat en filial i nya Moodgallerian, Egoïste, och likt Saturnus är bullarna och pajbitarna orimligt stora, men lik förbaskat äter man upp hela. Banoffeen var dock värd varenda tugga men ligger nu som ett lagom tungt lock i magen och gör att pastamiddagen om en halvtimme känns lite motig.

 

Men vem vet, kanske är det banan- och kolabomben i magen som gör att jag springer mitt snabbaste midnattslopp om några timmar. Känns inte helt troligt men man kan aldrig veta!

 

"Båtsman", jag saknar dig redan!

 

Idag slutade en av mina käraste kollegor, vår ex-jobbare "Båtsman". Efter ett fantastiskt halvår var det dags att ta avsked. 

"Båtsman" har fått en fantastisk traineetjänst på annat företag så hon är garanterat glad över både nya jobbet och kortare pendling. Men vad ska jag vara glad över?

Jag får hålla tillgodo med att "Masken" kommer tillbaka från semestern på måndag. Det får bli min glädje i denna avskedssorg.

 

Snart är den över. Uteserveringarnas tid lider mot sitt slut. Om några veckor är det slut med att sitta i kortärmat och barbent, och äta middag utomhus på härliga uteserveringar.

 

Jag tar tillvara på varje tillfälle som bjuds för att lagra positiv energi inför vinteridet.

 

After running på Thaibåtens sandiga playaponton.

 

Ett helt gäng nya filmer om Liza Marklunds journalistfigur Annika Bengtzon har spelats in och nyligen släppts på bio och dvd. Den nya Annika Bengtzon spelas av Malin Crépin och vips är Bengtzon en helt annan figur än Bergströms Bengtzon.

 

Jag läste alla Liza Marklunds böcker för flera år sedan och tyckte att de första var lite lagom tramsiga, men däremot fastnade jag ordentligt i triologin om "The Kitten", som börjar med Nobels testamente, och följs upp av Livstid och En plats i solen.

 

Jag har redan sett några av Crépinfilmerna men har sparat det bästa till sist. Så snart det kommer några regnkvällar kommer jag att ligga under en film och följa spänningen som tar sin början på Nobelfesten. Mycket nöje!

 

Solig och varm måndagikväll. Vad annat kan man önska i augusi. Det gäller att hålla kvar sommarkänslan och nyttja varje ledig stund utanför arbetstid.

 

Måndagkvällen har spenderats runt Årstaviken med bästa promenadsällskapet. Förlåt E, för att jag kanske sinkade tempot lite den här gången, men jag hade faktiskt en 12 km lång löprunda i benen också!

 

Som sagt, här maxar vi kvalitetstiden.

 

Varje gång svt spelar "We could be heros, just for one day" och visar bilder från Sveriges slutspelsmatcher i handbollen så flödar min tårar ner för kinderna. Punkt.

 

 

Idag handlar exakt allting om de här två herrarna. Och 12 andra.

 

Jag är fortfarande helt slut, både fysiskt och psykiskt. Gårdagens kvartsfinal för handbollsherrarna i OS var en svettig historia. Jag vrålade, jag hoppade, jag viftade, jag jublade och jag grät. Så fantastiskt roligt att de äntligen kunde hålla ihop i 60 minuter och rättvist vinna matchen mot Danmark. Det var på det berömda hårstrået men med Peterséns lir, Jernemyrs block och Sjöstrands stängda butik fanns det inget annat än seger. Jag är fortfarande strålande glad och får tårar i ögonen när jag tänker på matchen.

 

Nu laddas batterierna och vätskebalansen inför morgondagens semifinal mot Ungern. Gör Sverige en lika bra match som igår, och Kim Andersson ser till att motståndarnas målvakt inte förnedrande får limma tre av hans kanonkulor i rad, då har Sverige finalplatsen som i en liten handske. Men då kommer jag väl förmodligen vråla, hoppa, vifta, jubla och gråta ännu mer. Vet inte om min kropp är redo för en ny nervkittlande urladdning?

 

Onsdag med favoritmiddag, Quesadillas.

 

Quesadillas är gott med vilket innehåll som helst, mycket som lite, starkt som milt. Idag gjorde jag en av mina favoriter; Salami Napoli, ruccola, en riktigt bra brieost och massvis med rödlök. Tillsammans med lite balsamicocreme så skulle jag inte kunnat få en godare middag på Grand Hotel!

 

Galna Glassen i Liljeholmsgallerian är inte ett ställe för människor med beslutsångest. Här väljer man vilken smak man vill ha på sin glasskula (bland 8-10 olika smaker), sen väljer man vilket tillbehör man vill ha i sin glass (bland ett 20-tal varianter) och avslutningsvis väljer man sås. Därefter mojsas allting ihop till en enda stor glassmet och hela bägaren blir som ett litet Kingerägg. Alla sina favoritsmaker och däribland en liten överraskning.

 

Päronglass med havrekakor och saltlakritssås, det blev dagens kombo. Men jag hade kunnat göra som barnen innan och blandat i gummibjörnar, oreokakor och mums mums. Eller varför inte nötter, bär, strössel, Geisha, kokos, minimaränger, kladdkaka, chokladboll.... Varianterna tar aldrig slut.

 

Long time, no see.

Efter en dryg månads vistelse vid havet i norr är jag åter i civilisationen och trots att detta innebär slut på ledighet och jobb för hela slanten, känns det bra att vara hemma igen.

 

Sommaren har varit bästa tänkbara och ledigheten avslutades med OS-tävlingar dygnet runt. Nästa så det är abstinensladdat att börja jobba igen.

 

Jag följer OS slaviskt och missar knappt en enda handbollsmatch, tävlingsdag i friidrott eller gymnastik. Vad som dock imponerat mest hittills är tveklöst Lisa Nordéns silvermedalj i Triathlon. Det är inte bara en imponerande tävlingsgren utan också en imponerande tävlingsinsats, och bäst av allt, att se Nordéns glödje trots att hon lika gärna kunde ha fått en guldpeng. Nio tusendelar, hur mycket är det egentligen? Eller snarare, hur lite är det? Det är så lite att jag inte ens ser det med mikroskop.

 

Men än sen, vad är en centimeter i längdhopp? Sklulle mätningen i längdhopp vara lika exakt som i triathlon kanske Tornéus kanske bara var ett par millimeter från bronsmedaljen. Stolpe ut, ribba in. Mycket jämnar ut sig under en livstid, men just OS-medaljer gör det nog dessvärre inte.

 

Här närmast: ny handbollsmatch med gamla vänner.