flisthlm

...utan jobbas.

7 timmars övertidsarbete vid köksbordet är avklarat och äntligen får jag gå ut på en promenad och ta del av vårvädret!

Idag är det vår på riktigt. Solen värmer, det är 16 grader i luften och träbryggorna längst Liljeholmskajen är fulla av soltörstande stockholmsbor. Löpning, långpromenad, lunch på parkbänk och solbrända kinder. I like it!

I mer än 15 år har jag drömt om att åka till Island. Orsakerna till att resan inte blivit av har varit många.
- Vem vill åka till ett kallt land på sommaren?
- Vem vill åka till ett regnigare land på vintern?
- Vem vill åka till världens dyraste land?
- Vem vill åka till ett land där man äter sur fisk?
...

Men äntligen är resan bokad!

Efter midsommar åker jag och mitt sällskap till ön mitt i norra Atlanten för att göra allt en islandsresenär måste göra, så som bada i Blå lagunen, bila runt i det fantastiska landskapet, rida Islandshäst och ta del av Reykjaviks berömda nattliv. Några dagar i ett hus på landsbygden och en helg inne i huvudstaden ska äntligen bli verklighet. Jag längtar och har redan lärt mig två isländska ord:
Baxtur - frukost
Raxtur - Middag
Krångligt språk, men ganska charmigt. Blir det problem vid konverseringen är det väl bara att chansa på att lägga till -ur som ändelse så kanske de förstår?

Varför var det så länge sedan sist?

Underbara Mamadou längst ner på St Eriksgatan har Stockholms godaste thaimat. Rikliga portioner, mysig atmosfär och trevlig personal. Fast störst underhållning av allt är att gotta sig i menyn full av goda rätter med träffsäkra namn. Kvällens val: "Hey Mr Tamarind!", magiskt gott!

En vanlig onsdag i april.

Solig förmiddag, regning kväll. Massagebehandling. Kyckling Korma med matvete till middag. Betala räkningar och deklarera. Osa till sommarens bröllop. Tid i tvättstugan. Packa träningsväskan.

Men det som gör att den här onsdagen är lite mer speciell än bara den 25 april, är att idag vinkade jag av min käraste vän som sticker till New York i sex veckor. Sex veckor! När hon kommer hem är det nästan midsommar. Jag säger bara det.

När hungern slår till utan förvarning eller när blodsockret rasar inom några sekunder finns en räddning; Gainomax bars.

Äntligen en bar som både är god och som inte innehåller några cashewnötter. De är säkerligen lika sprängfyllda med socker som vanliga chokladkakor men jag accepterar placeboeffekten och därmed att barsen gör mig lite piggare när det krisar.

Gainomax Toffee, kan det bli godare?

Trött.
Törstig.
Ont i fotlederna.
Stumma ben.
Svettig.
Hostig.

...det är sviterna efter årets längsta löppass över 17,11 km.

En helg i bröllopets tecken.

Igår vin- och skagenlunch med blivande bruden och den andra brudtärnan. Middags med samma två samt bröllopsvärdinnan. Idag många timmars hemlig planering inför kommande möhippa.

Kommande vecka kommer gå i fixandets tecken. Boka, reservera, planera och styr upp. Det här blir en kul vår och sommar!

Fredagskvällen spenderades i ett magasin ute i Frihamnen, för att se livesändningen av Let's Dance. En härlig stämning, färgsprakande kläder och festliga sambor förgyllde vår kväll. Vi hade dessutom fått studions tveklöst bästa sittplatser. Extra kul att också sitta tre stolar från min gamla klasskompis K från grundskolan som jag inte träffat på 5-10 år, snacka om otippat! Fann flera bekanta och otalet kändiar (förmodligen ett himmelrike för den som tycker sånt är häftigt).
Roligt att käraste Tobias hängde med vidare en vecka till, tillsammans med sin partner La Camilla.

Citronkladdkakan gick hem bland kollegorna.

Citronkladdkakan gick hem hos kvällens sällskap.

I made it, again!

I mer än fyra år har jag varit en del av bostadsrättsföreningen Masken34. Utan att ha någon tidigare erfarenhet av att vara bostadsrättsinnehavare, vågar jag ändå påstå att jag bor i den bästa föreningen av alla.

På dagens årsstämma var 3/4 av lägenhetsinnehavarna representerade. Alla är positiva till gårdsarbete, alla är intresserade av föreningens välbefinnande och styrelsen gör ett fantastiskt jobb. Oavsett om det gäller administration, ekonomi, fastighetsskötning eller förrådsrensning, så är det aldrig något problem att få grannar att ställa upp. På höst- och vårstädningen är uppslutningen alltid så bra att vi näst intill slåss om att få sätta plantor i trädgården och rengöra tvättstugan.

Jag tror att det är få förunnat att ha en så bra förening som jag har, och det gör att jag förmodligen aldrig kommer att våga flytta härifrån!

En vecka efter att jag funnit och beställt min drömfåtölj går återförsäljaren i konkurs. Ingen tycks veta vad som händer med förbetalda varor och jag vet inte om min leverans är avbruten och inte heller om jag kommer att få några pengar tillbaka.

Det som var en perfekt födelsedagspresent till mig själv har istället blivit ett par tusenkronorssedlar i sjön. Det känns helt värdelöst!

Det är mindre än tre veckor kvar tills jag ska springa första loppet för året. Först nu känner jag att jag fått tillräckligt med kraft och kondition tillbaka efter lunginflammationen, för att med värdighet ställa upp i ett tävlingslopp.

Säsongspremiären blir således 1,5 månad senare än normalt, men med ett lopp jag inte haft möjlighet att springa på tre år; Kungsholmen runt. Senast jag sprang loppet var 2009 och då satte jag personbästa. Några såndana förhoppningar har jag förstås inte i år men jag skulle känna mig väldigt tacksam om jag fick springa milen under 50 minuter. I dagsläget ligger jag nån minut över på träning, så på tävlinglopp bör det inte vara en omöjlighet.

Men även om energin att springa 10 km och mer därtill finns igen, så är det långt ifrån en skön känsla på den distansen. Det är mer slit och envishet än skön löparglädje. Jag får väl helt enkelt hoppas på att en bättre tävlingsform hinner infinna sig under de dagar som är kvar innan drabbningen den 5 maj.

Efter två veckor av födelsedagsfirande, fika, presentöppning och uppvaktning är det nu slut (hoppas jag!). Sedan den 31 mars har det inte gått en dag utan att jag firats som 30-åring på något sätt.

Den riktiga födelsedagen igår, avslutade sviten på allra bästa sätt. God middag, ompysslad och mycket champagne!

Jag är mycket lyckligt lottad!

Underbara födelsedag!

Gratulationerna inleddes redan några minuter efter midnatt. Sms, mail och sedvanligt telefonsamtal mitt i natten med "trumvirvelmusik". Därefter har firandet bara fortsatt.

Frukosten på Grand Hotel med kära M var helt fantastisk och dagen hade inte kunnat inledas på ett bättre sätt!

Men vem beställde mitt födesledagsväder? Den människan får helt klart mycket väl icket godkänd. Snö och två decimeter slask på gatorna. Inte ens gummistövlar håller fötterna torra. Den planerade löpträningen är utan tvekan inställd och istället utbytt mot ett chokladbollsfika hos nästa M, innan kvällens födelsedagsmiddag.

Det här är helt klart en superbra dag och när jag tänker efter känns det som jag fyllt år i 14 dagar nu. Jag har aldrig tidigare känt mig så bortskämd, på ett bra sätt.

Sista timmarna som tjugoåring.

Trevlig biokväll och ingen som helst ångest (även om min kollega H gör allt för att jag ska få en kris). Imorgon blir jag 30. Jag har aldrig varit så vuxen som jag blir imorgon och jag kommer aldrig mer vara så ung som jag är idag.

Det finns bara en enda tidning som jag lusläser från pärm till pärm när den landar innanför brevinkastet, Runner's world.
Den har lagom långa reportage, bra tips, intressanta tester och peppande inslag och icket att förglömma, min favoritkrönika av Martina Haag.

Redan dagen efter att senaste numret låg på hallmattan har jag läst varje sida, rivit ut en artikel om skador till en kär vän med benhinneproblem och satt coachens tips om sub 45 på min "affirmationsvägg". Här nyttjas hela tidningen till max, minsann!

Min vän A berättade för några veckor sedan om Fitnessfighten. Den som vill kan anmäla sig till tävlingen och den går ut på att under 30 dagar träna 60 minuter per dag och därefter se sina resultat. Jag lyssnade med ett halvt öra när A berättade att hon skulle delta i tävlingen under mars månad, eftersom den inte intresserade mig särskilt. Hennes deltagande var avsett att mest vara en kul grej men också för att få lite fart på träningsmotivationen.

Idag blev det officiellt att A blivit finalist i tävlingen! Arrangörerna utser 10 finalister varje månad, deltagare som lyckats fullfölja träningen i 30 dagar, äta enligt ett speciellt program och därefter visat de bästa resultaten genom tre före-och-efter-bilder, viktförändring, ändrat midjemått och vilopuls.

Det är egentligen helt otroligt vad en månads träning kan förändra en kropp och ge resultat, även för någon som redan sedan tidigare tränar kontinueligt. Min vän A, som är en ganska liten och smal tjej, hade ändå tappat 12 cm i midjan och sänkt sin vilopuls med 18 slag. 18 slag!! Det är helt makalöst! Dessutom syns det väldigt stor skillnad på kroppens utseende, trots att det inte skiljer särskilt många kilo.

Jag skulle själv aldrig kunna genomföra en tävling i stil med Fitnessfighten, men det är intressant att se vilken påverkan kontinuelig träning har på kroppen, både utseendemässigt och på insidan.

Nu återstår bara att rösta på A så hon får chans att vinna träningsresan, roddmaskinen och PT-certifikatet som står på spel.

Det har varit påskhelg.
Det har varit 60-årskalas.
Det har varit barnafödande (inte mitt barn!).
Det har varit mera 30-årsfirande.
Det har varit branddramatik!
Det har varit 9-årskalas.
Det har varit påskmiddagar.
Det har varit strålande påsksol.
Det har varit sköna dagar vid isen i stugan.
Det har varit ledighet.
Det har varit lugnet i Norrland.
Det har varit några dagar fyllt av skvaller.

Det har helt enkelt inte funnits tid att hålla en daglig uppdatering. Istället har jag haft internetbojkott i dagarna sex, men nu är livet åter en vardag.

Ljunggrens på Götgatsbacken kan sin sushi.

Combotallriken med rullar, kuddar, sashimi och chilimayo är i toppklass. Den vanliga vardagssushin, som kan köpas hos japanen på hörnet, framstår som en blek och tråkig variant i jämförelse med den underbara gourmetsushin som Ljunggrens kockar levererar. De sesamkryddade bläckfisksnacksen går inte heller av för hackor!

Efter fyra dagar på besök i Stockholm har nu mina föräldrar dragit vidare till Bryssel. Det innebär att jag är ensam kvar med alla matrester från helgen. Normalt sett skulle det kännas lyxigt att ha kylskåpet fullt av briesost, salami, gorgonzola, serranoskinka, exklusivt bröd, öppnade vinflaskor och grönsaker. Jag skulle inte behöva handla på flera dagar och ändå ha njutningsbar mat, efterrätt och kvällssnacks varje dag. 

Idag insåg jag dock att jag åker bort på påskledighet på torsdag och är bortbjuden imorgon, vilket innebär att alltig måste ätas upp ikväll och på onsdag. Jag avskyr att slänga mat så det är bara att hugga in!

Kvällens middag fick således bli salami- och brieostmackor med gorgonzolakex till efterrätt. Dessutom har jag precis tryckt i mig en hel ananas. Gott, men en hel ananas är ganska mycket frukt... Jäser frukt i magen? Varför ser jag ut att vara gravid i fjärde månaden?

En ananas uppäten, det betyder att jag har en hel ananas kvar att äta upp - innan torsdag. Onsdagens kvällssnacks är redan klart, kan man säga. Efter de här dagarna kommer det väl att växa ananasblast ur öronen på mig.

En söndag med tre timmar Dirty dancing på Chinateatern. Vilken magisk dansföreställning! Pascal Jansson är fantastisk!

Dessutom inspirerande casting, samtliga rollfigurer var otroligt utseendemässigt lika sina original från filmen.