flisthlm

Gårdagskvällen tillägnades Robyn på Cirkus.
Förband var Those dancing days och de blir verkligen bättre och bättre för varje gång jag hör dem. Vokalisten är cool och har en härlig röst och trummisen är om möjligt ännu coolare. Höga poäng till dem.
Lite senare rev Robyn av en konsert med 10 låtar och några extranummer. Den damen har verkligen presterat många hits genom åren. Hur många andra svenskar står i hennes liga?

Idag står ett spinningpass på schemat. Jag tycker egentligen att spinning kan bli lite långtråkigt men jag har hittat ett sätt att glömma bort att jag sitter och trampar på en stillastående cykel. Lösningen heter CyclingPulse. Egentligen en vanlig spinningklass men alla deltagare har pulsband och varsin pulsklocka på väggen i salen. Instruktören har oftast ett pulsupplägg till varje låt eller varje block och man får tydliga mål på %-tal av sin maxpuls.
Det krävs ett par träningspass innan man hittar sin maxpuls, om man inte gjort ett kvalificerat maxpulstest innan, men när man väl vet sin ungefärliga maxpuls (som inte styrs av träning utan enbart av gener!) så kan man lätt få ut en effektiv uthållighetsträning med hjälp av pulszonerna. Ganska snabbt hittar man också vid vilken % man har sin mjölksyratröskel.

Jag går ofta på pulspass där mesta delen av tiden cyklas kring 80-85% av maxpulsen, i långa och korta intervaller. Tack vare att man hela tiden ska fokusera på ett %-tal, en pulszon eller en känsla så glömmer jag bort att jag trampar på en cykel utan att komma någonstans. Passet går fort, är kul och man får svettas riktigt ordentligt.

Efter tio års arbete som kontorsråtta framför datorn har jag börjat känna av besvär i nacke och axlar. Jag började med att försöka bota kontorsaxelsyndromet och "gamnacken" med massage, vilket lindrade men det kändes inte som en förebyggande lösning.

På jobbet införde vi därför obligatorisk pausgympa varje eftermiddag. Vi gör sex övningar med 1kg-handlar för rörlighet och cirkulation i axlarna. Snabbt märkte vi skillnad och hörde sällan klagomål i teamet om trötthet och brännande känsla i axlarna framåt veckoslutet. När vi kompletterade pausgympan med stretching blev resultatet ännu bättre. Vi strechar nacke, skuldror och bröstmuskler och alla upplever att de är rörligare idg än innan vi började med gympan och stretchingen.

Nästa steg i min självbehandling blev att köpa en bra sovkudde. Lotten föll på en tempurkudde och redan efter ett par dagar sov jag som en prinsessa och vaknade aldrig av att jag kände mig mör i nacken eller att axeln låg i kläm när jag sov på sida. Jag slår därför verkligen ett slag för tempurkudden, som är en enkel och billig investering till god sömn och frisk kropp.


Trots mina åtgärder händer det ibland att jag ändå är öm i nacke och axlar och då finns en fenomenal liten grej som snabbt botar den värsta smärtan. Linnex Lindement finns att köpa i hälsokostbutiker och fungerar som ett stift som man stryker på det ömma området. Det bränner i muskeln, som om man strukit den med ett varmt strykjärn, men dagen därpå är ömheten och stelheten borta.



Utöver massage, pausgympa, stretching, tempurkudde och Linnex så tränar jag regelbundet och försöker att sträcka på överkroppen så ofta jag kommer ihåg under arbetsdagen. Allt detta sammataget hoppas jag ska göra att min kropp är frisk och välmående till långt efter pensionsåldern. Nu har iaf jag gjort vad jag kan för att ta hand om mig själv och må bra.

Jag är alltid lite skeptisk mot nya författares debuter, särskilt om böckerna skivits av en duo. Men efter att ha fått bevis på att duos kan skriva bra (Roslund/Hellström), så har jag nu läst Det fördolda av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt i veckan och är mycket nöjd med deras debutroman. Återstår att de kan leva upp till förväntningarna i den planerade fortsättningen.