flisthlm

 

idag träffade jag en av mina absolut närmaste vänner, som sedan ett år tillbaka bor i västeuropa, och det är först när vi börjar försöka prata ikapp som vi förstår hur mycket vi har att prata ikapp. Mellan gångerna vi ses hinner det inte alltid hända så mycket men ändå finns så mycket att berätta, fråga och uppdatera varandra om.

 

I det här fallet finns det dock ett slut på avståndet. Om något år kommer vi åter igen att bo i samma stad. Det får mig att börja längta efter och sakna andra vänner, som förmodligen för evigt kommer bo i andra städer, ännu mer.