Nära vänner behöver inte ses
Det här med vänskap är en väldigt intressant företeelse.
En del vänner kan man träffa hur ofta som helst och ändå är det som att man måste anstränga sig varje gång man ses och går det för lång tid mellan träffarna så glider man för lätt isär och tappar kontakten.
Andra vänner kan man träffa hur sällan som helst men ändå är det som att man sågs igår när man väl ses. Ett sånt tillfälle hade jag igår. Jag träffade en vän som jag inte sett sedan september 2010, men när vi träffades var det som om tiden stått stilla och ingen av oss förstod hur det kunde gått ett år sedan senast.
Jag gillar när vänskapen är så stark att man varken behöver ses eller höras under lång tid och ändå är det som om ingen tid passerat när man väl ses. Man behöver inte underhålla kontakten för att veta att vänskapen finns kvar, utan den är precis lika stark oavsett hur ofta eller hur sällan man umgås.
Men den allra bästa och starkaste vänskapen är den man har till de vänner man kan träffa utan att säga eller göra något, bara "va" tillsammans. Sitta tillsammans i samma rum, läsa varsin bok och umgås i det tysta. För mig är den högsta nivån av vänskap den man har med de vänner man kan vara helt tyst tillsammans med, utan att det känns konstigt. Är inte det väldigt intressant?
